torsdag 7 januari 2010

Di snackar mög

Ibland ligger ilskan och mal i flera år, men nu när den där Ranelid är på löpsedlarna var och varannan dag, kan jag inte längre hålla inne vreden.

Jag läser inte speciellt mycket skönlitteratur, men PC Jersild har jag i alla fall läst med behållning. Därför är det synd att han på äldre dar blivit helt dum i huvudet och mer eller mindre vill förbjuda skånska i radio och teve.

Självklart uttalar sig Ranelid i frågan och undrar om han ska beläggas med yrkesförbud. Ja, med hans nästan äckliga P1-skånska borde man nog hålla sig till skrivandet. Han är lika ortoepiskt vilse som Louise Epstein, och värre blir det knappt.

2 kommentarer:

  1. Översättaren1 mars 2010 16:11

    Randelid är verkligen plågsam att lyssna på, och Epstein också. Fast de har nog kommit vilse på två olika sätt, tror jag. Ranelid talade ursprungligen en genuin klassisk malmöitiska av en sort som åtminstone jag tycker är ganska njutbar att lyssna på; han hade den rätta sortens r-ljud och allt annat satt där det ska. Han talar faktiskt fortfarande på nästan samma sätt, med den stora skillnaden att han har bytt r-ljud sedan han flyttade till Stockholm för ca 20 år sedan. Och därmed har hela intrycket av honom och det han säger tyvärr förändrats. Epstein, däremot, talar och har troligtvis i hela sitt liv talat en sån där otäck övre medelklass-skånska som framför allt används av många barn till Lundakademiker med ursprung längre norrut i Sverige. Dessa talare av så kallad P1-skånska är i de flesta fall födda och uppväxta i Lund med omnejd men har trots det aldrig lyckats lära sig den lokala språkvarianten så som den borde låta. Det kan ha att göra med att föräldrarna inte talar skånska och i vissa fall t.o.m. förbjuder sina barn att tala det (jag känner till ett sådant fall), kanske också med att skånskan rent allmänt har lägre status än "stockholmska" och inte upplevs som lika fin för någon från en bildad och intellektuell familj med rötterna i en annan del av landet, utan förknippas med bönder och landsbygden. Hur som helst, förfärligt låter det och vi som talar "riktig" skånska av olika slag ryser av obehag, ett obehag som späds på av känslan att P1-skånsktalaren någonstans innerst inne tycker att vårt sätt att tala inte duger utan måste piffas till lite för att vara riktigt gångbart. Finns det någon motsvarighet i Stockholmstrakten: barn till skåningar som växer upp i Stockholm och talar med stockholmsk satsmelodi och endast svaga diftonger men med kraftiga tungrots-r? Jag tror inte det.

    SvaraRadera
  2. Bra att någon skrev en kommentar i detta viktiga ämne. Jag håller förstås med till punkt och pricka. Som svar på den avslutande förmodligen retoriska frågan är svaret nekande. (Sedan kan man ju, även om jämförelsen haltar lite, jämföra med det raskt utdöende Stockholms-e, som tydligen inte heller är fint nog.)

    SvaraRadera