Utsaga om OK får IG

Jag läser i Aftonblajet att ordet OK påstås fylla 175 år idag. Som en delförklaring till dess vitt spridda popularitet får vi veta att "Det använder sig av vokalen O, vokalen A och konsonanten K – ljud som finns i nästan alla världens språk", enligt en författare som citeras. Ljudet [k] finns, vad jag förstår, i en bit över 90 % av världens språk. Beroende på vad man menar med A och O är de nog minst lika vanliga, men jag kan inte riktigt förstå vad vokalen A har med OK att göra. Rimligen tänks det på något av de högst varierande sätt på vilka bokstaven A kan uttalas i engelskan, men bokstäver är inte vokaler, och i all fall jag har aldrig hört någon a-vokal i något av de språk där jag stött på ordet i fråga.

Ingen större förändring

Jag måste väl erkänna att jag inte riktigt följer med i varje enskild gir i genusdebatten. Att Belinda Olsson är snart sagt nästan lika hatad i femenistkretsar som femenisterna anser sig vara av de vita kränkta männen som femenisterna i alla fall för ett tag sedan inte missade ett tillfälle att förlöjliga och begabba har jag i alla fall förstått. Det är som det är med det. Nå, idag har jag förstått att jag är gynofil cissexuell cisvestit.

Liv

I afton fick jag en orolig frågan om denna blogg är nedlagd. Hur skulle det se ut? Vem skulle med samma heimdalska klarsynthet bevaka mänsklighetens felsteg och tillkortakommanden? Vem skulle annars med samma med flammande vrede sammanflätade frätande formuleringskonst kunna utslunga dessa furiösa fatwor och blodtörstiga bannbullor? Vem skulle ens orka försöka producera en så syntaktiskt labyrintisk men ändå så poetiskt glödande mening som den föregående? Vem skulle annars peka ut de uppväxande släktenas levnadsbanor?