Och så lite stilistik

Så här skriver skattejurister:

Den anskaffade justeringsutgiften ska således minskas med det negativa fördelningsbeloppet till den del räntefördelningen har minskat ett underskott.

Det är säkert glasklart för de insatta. Låt oss i stället se hur en språkman skriver:

Det har ovan framhållits, att redan i de äldsta fornsvenska källorna det normala är, att, när ett konnektivt förhållande mellan en föregående mening (eller meningsföljd) och en efterföljande satsformad mening överhuvudtaget kommer till språkligt uttryck, detta sker genom en pronominell glosa, som, när den ställes främst i den senare meningen, följes av omvänd ordföljd.

Det är förunderligt att en som alltså är intressad av meningsbyggnad skriver om just meningsbyggnad med en meningsbyggnad som gör att jag, som tycker meningsbyggnad är något av det hetaste som finns, nästan inte förstår.

Galenpanna

Om ni tycker att jag är jobbig med mitt tjat om svenskan, ska ni veta att det finns de som är värre. Titta gärna på den här länken.

Hagga.

Helomvändning

Det finns en ganska onödig tidning som heter Close-Up. (Finns det en paragraf i Tryckfrihetsförordningen som förbjuder svenska namn på svenska musiktidningar?) Dess chefredaktör är känd som vänstersympatisör, varför ett och annat ögonbryn torde höjas när man på hemsidan utropar "Heil, rock and kill!"

Grisen i säcken

Ur ett lagförslag från 1826:

"Finnes man eller qwinna wanför till ägtenskap; gånge det åter. Är endera behäftad med venerisk sjukdom, eller med annan sjukdom som obotlig och smittsam är, eller med wederstyggliga lyten, förtiger det och sålunda bedrager annan till giftermål; ware lag samma."

Ordens valörer

Ibland går det inflation i ords betydelse. Antingen sker det på individnivå, som när kronprinsessan alltid säger att studiebesöket hon nyss gjort på fabriken, nationalparken, sjukhuset, folkmusikstämman eller var som helst var "jätteintressant, verkligen", eller så äger utvecklingen rum på riksnivå, som för det svårt nötta extrem, vilket i går tvingade vår infrastrukturminister (pax för den titeln) att, enligt dagens Metro, på tal om tågeländet dra till med att det är en "oerhört extrem situation".

Snart får Moderaterna förmodligen finna sig i att bli kallade extremhöger också.

Landsförrädare

Det är helt uselt att det står "Sweden" på våra olympiers dräkter. Med tanke på vår udda färgkombination blå/gul (som vi i vintersportsammanhang bara torde dela med Ukraina och Kazakstan) är förväxlingsrisken minimal. Det blev folkstorm när ett par invandrarspråksglosor plockades in i SAOL, men en hel nation blundar när idrottsetablissemanget lägger sig platt för engelskan. Jag uppmanar Hans Majestät Konungen att omedelbart vända denna fars ryggen och åka hem till Sv... vänta ... Kaarle XVI Kuusta, mene Ruotsiin!

Tiistai

Min vrede har varit alltför banal att skriva om här de senaste dagarna. Vem är inte irriterad över trafikkaoset? Därför har jag i stället roat roat mig med att försöka bli ovän med alla på hela internätet genom att på folks bloggar och facebooksidor offentligt påpeka att de skriver som skolkande gymnasister (till sådana jag aldrig träffat) eller knarkande dagisbarn (till flyktigt bekanta). Vänskap är nämligen överskattat. Och vad blir svaret? Artigt medhåll och vänliga tack!

Varsågoarå.

Språkförlust

Jag hörde nyss en sporttevemänniska (eller kanske tevesportmänniska eller tevesportsmänniska eller TV-spo...) prata om "bottomlinjen". Ajajajaj ... inte bra.

Tomgång

Jag klarar snart inte av att gå och handla mat längre. Jag blir så folkilsk när en skymningspress på tomgång gång på gång överfaller mig med sina löpsedlar.

I dag storgråter den ena blaskan om "extremsnön". Får jag påminna om att det är vinter? Lägg ned tidningsverksamheten så räcker träden till fler skidor, om det nu är så jobbigt.

Kombinationen blir som en stor parodi på vårt mediesamhälle när den andra publikationen kör ännu en moralistisk vända om den där killen med keps som (förutom att ägna sig åt sådant som normalt funtade aldrig skulle räkna som idrott) har satt i system att bryta mot det sjätte budet. "Experter: Han är inte förlåten"?! Vad då för experter? Experter på förlåtelse? Experter på golf? Experter på att sälja sitt skitsnack till efterblivna journalister som är experter på att sälja sitt skräp till sådana som ändå inte bryr sig om vad det är de läser?

Drängslagsmål och lumparhistorier?

Jag vill helst inte prata om melodiståhejet, men när skvalpressen med alla medel försöker pressa in genusfrågan (ja, den är jätteviktig, jag vet) även i den låtsasvärld som denna pseudomusikaliska inrättning utgör, blir jag ofrivilligt lite lätt road. Vad menar gårdagens Metro egentligen med sitt irrinsinuanta "om favorittippade Darin och Peter Jöback också går till final då börjar det väl bli lite väl mycket testosteron"?

Allvarlig kämpaglöd? Ironi? Förtal? Förtäckt kränkning av LHHBBTT-personer? Jag ger upp.

Frowning all the time

Min väg till tunnelbanan i morse var som ett Donkey Kong-spel. Från fem våningars höjd skyfflades isklot stora som lår ned (eller om jag skulle bli en aning modernare och skriva ner) mot marken. Jag förundrades över bristen på respekt för människoliv, men orkade inte gå en omväg, utan vandrade djärvt vidare på min farofyllda väg. Nästan framme vid nedslagsplatsen upptäckte jag en mobilpratande person vars synfält var effektivt spärrat av en väl tilltagen luva. I sista sekund varsnade han mig och halvropade uppåt något i stil med "ääää sluta nu". Jag tror att han tuggade tuggummi. Från taket hördes: "Vadå, vill du att ja ska komma ner eller, höhö?" varpå den säkerhetsansvarige utstötte ett "heehee". Jag riktade en kall blick mot den senare och en vaksam blick mot skyn och gick vidare. Jag blev inte speciellt förvånad när ett halvmeters isblock kom farande och missade mig med en dryg aln.

Jag undrar vilka det är som är ute efter mig. Syntharna? Särskrivarna? Sociolingvisterna?

Jubileum

Nämen ... Jag glömde bort att bloggen fyllde ett år i förrgår. Jag som hade tänkt skriva något riktigt festligt, allom till glädje. I stället satt jag hela dagen och läste om generativ grammatik, närmare bestämt om det minimalistiska programmet, och det är inte riktigt så spralligt som man kan tro.

Förflackning

Förrädarne å Grönköpings veckoblad hafva, åtminstone delvis, öfvergifvit verbens pluralformer! Att de sedan länge följa den själfstympande stafningsreformen af år 1906 är förstås förbannadt illa, men att de nu släppa in hvad som närmast liknar det s.k. chattspråket i tidningen är i mitt tycke alldeles afgrundsdjäfvulskt. Hvarför gören I detta mot mig?

Ni längtar

Inom ett par veckor kommer den slutgiltiga versionen av min underligt mästerliga bok ut. (Han som fixar layouten är syssling till en av programledarna i melodifestivalinfernot och jobbar gratis för mig av rädsla för att jag ska avslöja honom.) Tänk på att skriva lite lagom spirituellt i kommentarsfälten, så kan det hända att ni blir citerade på baksidan, men nåde den som försöker överglänsa mig i kvickhet och formuleringskonst.

Mander honkar lakk pre diro

Nu sitter det en djävla kulturkofta i P1 och hävdar att män uttrycker sina kvinnliga sidor när de spelar gitarrsolon. "Vackert", "det höga tonläget", "känslopaket", "sopran". Får man säga vad som helst nu för tiden?

Jaha, då får jag väl sluta spela tjugotvå toner i sekunden och i stället stå där och reumatiskt krafsa fram ett par ackord i minuten, som Per Gessle.

40 år av missmod och våld

Dyster, plågsam nederbörd

Ominös klockringning

Tordön

Djävulens intervall (roten ur två, ett irrationellt tal)

Demoner, helveteseld, panik, massflykt

Vi firar att Black Sabbath släppte sin debutskiva Black Sabbath, på vilken den ovan beskrivna låten Black Sabbath återfinns, fredagen den trettonde februari 1970. Hårdrocken var därmed född. Tyngd. Mörker.

Under Goebbels eld

Nu börjar Coke Olympics och vi i Nordiska akademien för ortdox hårdrock önskar ur djupet av våra hjärtan ärorika segrar till alla svenska deltagare utom curlingdamerna, vilka har samarbetat med H*mmerf*ll och därför räknas som orena intill tidens slut.

Skratta med Wulfahariaz!

Ett bombsäkert sätt att inte skaffa nya vänner är att kombinera intern jargong och göteborgsvitsar. Så håll i hatten, nu börjas det!

Target variety = målmål

Strängaspel

Ny dag, ny idrott ... men först lite språk! I eftermiddags fick jag korn på Provinzialwörter. Deutsche Idiotismensammlungen des 18. Jahrhunderts. Den verkar lovande.

När man försöker hålla fetman och hjärtproblemen stängerna genom att spela badminton för flera tusen om året, blir man sällan glad till sinnes när blodtrycket höjs till rekordhöjder av att åtta korthåriga, kulört klädda marodörer tar sig friheten att gena över ens bana. Då är det inte långt ifrån att man konfiskerar deras synnerver för att stränga om sin racket, vilket för övrigt är ett mycket intressant ord.

Eftersom -et misstolkas som en bestämdhetsändelse, förkortas ordet i mångas språkbruk och byter i samma veva grammatiskt genus: (en) racket > ett rack. Samma förändring, förutom genusbytet, har det utrala braxen genomgått: (en) braxen > en brax. Lite mindre omtalat är att rabarber gärna tolkas som en pluralform och därför förkortas till rabarb.

Rattikelkka

Nu ska jag ut och åka pulka. Sådana är som bekant ytterst svårstyrda, och man har i princip två möjligheter. 1) Styr man med ena kängan, täcks ansiktet omedelbart med en snötäcke som förorsakar blindhet, frostskador och andnöd. Detta är en lite kyligare variant av amerikanernas vattentortyr. 2) Försöker man i stället se proffsig ut och rycker i det där snöret, åker man ändå in ett illa placerat träd och bryter en eller flera lemmar, ungefär som i en argentinsk eller turkisk förhörssituation.

Om man till sin häpnad kommer ned oskadd, blir man med stor sannolikhet sönderkörd av en (och här kommer dagens provokativa knorr) bob (som av innerstadens latteliberaler kallas något så störtlöjligt som snowracer).

Påminnelse

Måste jag verkligen hålla på och tjata? Melodifestivalen är inget annat än mental skörbjugg, eller som det heter på det där andra språket på vilket det blivit så populärt att sjunga sina plagierade pekoral: scurvy.

Komik ska byggas utan Mede

Okej, det här blir ett billigt och lågt påhopp, men det är också det snällaste man kan säga om Petra Medes under bältet-skämt. I dagens Stockholm city berättar hon: "High five gör jag jämnt för att alla andra avskyr när jag gör det." Hur då "jämnt"? Viker hon bort tummen? Har hon sex fingrar? Och varför, när folk avskyr henne ändå?

En turs utan tusch

Fan, här får man efter åratals slit äntligen ett i alla fall delvis stimulerande jobb (statsanställd nordistisk segmentell fonolog). Skönt, då kan jag få utlopp för min kreativa ådra utan att sitta på bloggen och gnöla till ingen nytta, tänkte jag. Men aldrig blir det som man tänker sig. (När Deep Purple återförenas, klipper de håret; när man äter rabarber, får man ont i magen; när man lärt sig dialekten, måste man flytta; när man tränar ultimate fighting, blöder man näsblod; när man tar en öl, blir man bakfull; när man torkar sig, går pappret sönder.) Nu har jag nämligen märkt en stormflod av nya läsare, för vilka jag känner ett stort ansvar. Hur ska det bli ordning i detta schlagerlyssnande, särskrivande, kepsbärande, bingolottospelande, amerikaniserande land om inte Wulfahariaz olycksbådande gestalt vrålande tornar upp sig i mörkret vid folksjälens horisont med bryskhetsbältet i hand?

Jag fortsätter.

Dug! Ner mot atom -- ren gud.

Doom i huvet

Ajajajaj, det var ju kyndelsmäss i går. Då hade jag dagen till ära tänkt prata om Sveriges förmodligen bästa band, Candlemass. Kanske är det så att Bathory har gjort den bästa svenska plattan genom tiderna, men sammantaget vinner nog Läppen & grabbarna.

He will not fear
though the Sabbath is near
Twelve strokes for Candlemass, darkness descends

Heliga guds moder

Jag är heller inte religionsvetare, men jag är i alla fall, till skillnad från flera DN-medarbetare, läskunnig. I dag påstår Kalle Holmberg att frk Maria figurerar i Gamla testamentet, vilket förstås inte är fallet. Henne hittar vi fastmera i Nya testamentet och, vilket kanske är lite mindre känt på våra breddgrader, i Koranen.

Isaz

Jag kan inte så mycket om naturvetenskap, men så mycket vet jag att det är skillnad på klimat och väder. Att vi händelsevis har fått en en vinter där snötäcket lyckas ligga kvar längre än en eftermiddag, har således ingenting med den globala uppvärmningens vara eller icke-vara att göra.

När en tjockis bajsar, ska han då fira sin viktminskning?

Om Hammerfall skriver ett bra riff efter tjugo år, räknas de då som ett riktigt höjdarband?

Om Pernilla Wahlgren lyckas författa ett helt blogginlägg utan att bryta mot någon skrivregel, blir hon då automatiskt invald i Svenska akademien?