Moi, Défenseur de la Foi

En mig närstående person ville gärna läsa Svidenrockmagasinet, så mot min personliga övertygelse gick jag och köpte eländet. (Som jag tidigare delgivit er, var det fordom en förnämlig publikation, trots att flertalet skribenter förmodligen hotat sig till sina svaga tvåor i svenska. Under den nya regimen är det en glättig skvallertidning, som vi ortodoxa håller på armslängds avstånd (vilket visserligen också kan bero på att vi börjar bli lite närsynta med åren).)

Döm om min vrede när hårdrocksfienden Anders Tengner beretts en massa reklamplats i tidningen för att marknadsföra en ny bok som han av outgrundlig anledning fått ge ut. (Fiende? För trettio år sedan hävdade han att Venom var skräp. Med en sinnessjuks envishet håller han fortfarande fast vid denna sin felaktiga och djupt kränkande åsikt.) En helsida används till idolporträtt av denne niding. Kotlettfrilla, sutenörmustasch, rosa skjorta och skinnhandskar är var för sig styggelser; tillsammans med den tillkämpat intellektuella gesten med ena handen på hakan och en pillemarisk blick av samförstånd med betraktaren får de mig att vilja fly till en bättre värld.

Om jag lever så länge, kommer det ett kort referat av hans litterära kannstöperi i morgon. Kanske.

Lexis

Här sitter man och läser kurslitteratur som påstås ha med språksociologi att göra. Någon gång kanske jag har snobbat till det en aning i mina ordval, men jag är på dagisnivå jämfört med det jag läser nu. På en och samma sida fick jag bläddra mer i ordboken än jag annars gör på en månad. Hårdrocksorden var förstås en baggis:

chimera, evil, lurk, genocide, anathema, phantoms

Andra glosor bidrar, med sin totala väsensskildhet från de nyss nämnda, till den allmänna känslan av märklighet:

econo-technical, proletariat

Sedan tillkommer denna sant surrealistiska radda:

wanton, rambunctious, vestigial, interstitial, vituperative, figment, penchant, purportedly, statism

Jag kanske skulle ta och läsa Aftonbladet i stället?

Mer hockeygrammatik

"Sport expressen", vad är det för namn på en publikation? Envisas man med att särskriva själva namnet på sitt hopkok av påhitt och omtugg, är förhoppningarna på dess kvalitet inte höga. Se bara här:

Modo har ett helvete framför sig. Eller rättare sagt; Modos spelare är redan i skärselden.

Jag vet inte hur man jonglerar med motorsågar, och har därför som ett av mina stående nyårslöften att inte med två liter hembränt i kroppen börja träna på just det när jag besöker Lill-Skansen en solig eftermiddag i juli. Alla har inte samma sunda omdöme. Tomas Pettersson är en sådan samhällsfarlig person, som utan att tänka på andras mentala hälsa vilt slänger semikolon omkring sig.

Vidare undrar man om han sov på religionstimmarna. Om vi nu ska tro på vad de papistiska schismatikerna nere på Apenninska halvön säger är skärselden (Purgatorio, med Dantes terminologi) en hållplats för lite lagom syndigt folk på vägen till himmelriket (Paradiso). Helvetet (Inferno) kommer man till direkt om det är kört. Ungefär som för den virrigt ologiske Tompa och andra som slarvar med fakta.

Efterlängtad grammatik

Hockey har man inte tittat på sedan muren föll, men jag råkade i lördags få syn på ett intressant citat i en i övrigt intetsägande artikel om dumsporten i fråga.

Möjligen har SSK kunnat överlevt på lånad tid

Denna konstruktion kallar vi dubbelt supinum och är knappast ovanlig i tal, men i skrift känns den lite oväntad.

Minst lika frekvent är dubbelt imperativ, och även om språkriktighetsfrågor är avgjort ometal, skulle jag nog tveka rätt länge innan jag sökte mig till Mittuniversitets i Härjebotten kurser, när de försöker locka lärjungar med följande äppelkäcka slogan:

BÖRJA LÄS PSYKOLOGI