Fotbollsmördare

Vill jag höra meningslöst oväsen tittar jag på serbisk basket. Att tillåta vuvuzelor under ett fotbolls-VM är däremot kriminellt. Det enda roliga nu är att han som envisas med att kalla sig Ronaldo har åkt ut.

Östnordens förfall

Färöarna: Man kämpar sig genom storm, regn och kyla och kommer in i ett dunkelt rum där väderbitna män med stålhård blick och kvinnor som kan flå en grindval med tänderna sjunger hundratals verser av urgamla kväden i sjutakt samtidigt som de dansar i sextakt.

Sverige: Folk går omkring i låtsaskläder. (Kortbyxor är något dvärschimpanser har på sig när de ska förnedras på cirkus!) Och löpsedlarna handlar om Carola i Allsång på Skansen.

Blott døden, blott døden

Hær sitter man i sin ensamhet i Torshamn, nær merparten av ens læsare hoppar groda och æter senapssill.

Hær på Færøarna røker man inte græs. I stællet plægar man att roykja torv. Jag ska førsøka smuggla in denna utmærkta glosa i svenskan. I framtiden kommer jag dærfør att smyga runt i Stockholms skumma hamnkvarter (eller var man nu læmpligast inførskaffar sina illegala rusvaror) och mumla "Haru nå torv".

Vænta bara: I Søkarna 3 kommer det enda minnesværda citatet att vara "Va e du før djævla færsking? Haru aldrig prova torv?"

Varoitus!

Om jag har några finländska läsare vill jag avråda er från att beställa fisk och franskisar när ni nästa gång blir sugna på fish 'n' chips i Torshamn. Här heter det fiskur og kipsi.

Brydd

Kära läsare!

Jag befinner mig i tillfällig exil och har inte följt med utvecklingen där hemma. Jag vet inte riktigt om kungafamiljen framhärdar i sitt amerikaniserade, näranog incestuösa trams att låta fadern följa dottern till altaret.

Frågan vännen av ordning ställer sig är förstås om vi som kommer att ha bänkat oss framför de färöiska teveapparaterna förväntas sjunga Kungssången samtidigt som Brudmarschen spelas.

Hjon-as

Eftersom jag inte hade biljett till AC/DC fick jag sitta utanför Stadion och tjuvlyssna. Det passar mig perfekt, eftersom jag ändå alltid blir irriterad på alla fåntrattar i publiken.

Från min position framstod det hela som en briljant spelning. Att ropa att det finns många "rock'n'roll vikings here today" är förstås ett fullständigt skamlöst publikfrieri, men när det följs av en Back in black på mördarvolym kan man inte göra annat än att headbanga i sin ensamhet.

Säg den glädje som varar. I DN:s kulturdel i dag skriver Jonas "vet ingenting om någonting" Thente så här om nämnda låt:

En rockgrupp i en återvändsgränd sedan några år, idétorka, en avliden sångare, misströstan. Och så bara dök riffet upp en dag, i gitarristen Angus Youngs fingrar.

Hur tänker han här? Låtom oss minnas: I juli 1979 släpps megaklassikern Highway to Hell. De har skrivit en hel del material till nästa skiva när Bon Scott ljuter rock'n'roll-döden i februari 1980. Back in Black börjar säljas i juli 1980.

Idétorka, Jonas? "I'm gonna take you to Hell ..."

Bert-Åke Wulfaharry

I egenskap av språkexpert har er favoritkåsör nyligen av en morgontidning rådfrågats i delikata dialektologiska frågor, men eftersom artikeln inte kommer i tryck förrän i augusti, kan jag skryta fritt utan att vara rädd att min identitet avslöjas. Ni kommer nämligen att ha glömt bort detta i stort sett menlösa inlägg långt innan vi inträtt i rötmånaden.

(Jag insåg just att Från A till Ö kretsade kring Hedvig och en uggla. Och vad heter Harry Potters uggla? Jo, Hedwig.)