Jag köpte faktiskt båda de stora kvällstidningarna för att läsa om deras syn på Sonisphere. Djupt missnöjd noterade jag att de skrivit mer om Tommy Lees fest med Kleerup och Marie Fredrikssons hjärntumör än Slayers spelning (inte ett ord). Expressen citerar för övrigt hepatitgrekens uttalande om att han säger sig vara "the middle finger man" och kommenterar det med något förvirrat om "pekfingret".
Min korthårige vän Dake säger så här: "Nåväl efter odågan Alice Cooper så handlade det mest om 2 läger i Vip-baren. Vi som tycker Mötley Crüe är världens sämsta och
mest överskattade band och framförallt tjejer som blir helt våta
i byxan av de här kvinnomisshandlande heroinisterna."
Så sant, så sant.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men svenska kvallstidningar ar ju notoriskt fokuserade pa lokalkandisar. Detta maste ha att gora med malgruppen som fortfarande laser kalltidningar ar aldre, vare sig genom klassiskt aldrande eller genom turbomogna och bli sa kallat lillgammal. I somras kom jag tillbaks till Sverige efter nastan fem ar, och insag det ingen annan verkade se. Det var samma manniskor pa tv som det var nar jag lamnade Sverige for fem ar sedan, det var samma manniskor som hade funnits i tv-rutan i nastan hela mitt liv. Vi snackar Anders Lundin, Pekka Heino och Ulrika Nilsson som hade vadret pa tv4 nar jag sommarjobbade 1992 - det kan ju inte vara sa att man ar bast i rutan hela livet lixom. Men Sverige ar ju ett land dar, har man en gang varit kandis sa kan man alltid komma tillbaks in i rutan. Det ar bara att bita en annan kandis, eller laga mat eller bli asiktsexpert.
SvaraRaderaMen detta i bakhuvudet sa givetvis blir ju hardrocken bradad for nagot vansinne, som att Henrik Schyffert brutit tummen eller nagot. Det ar trakigt, svenska hardrockare utgor ju trots allt en stor del av hardrockens mest lojala publik.