Det pågår sedan länge en lågintensiv debatt om huruvida monoteisterna (judar och muslimer, så klart, men även åtminstone koptiska kristna) ska ha rätt att omskära sina söner och om landstingen ska vara behjälpliga vid splatterorgierna. Egentligen skiter jag i frågan, men när det förs fram argument som förolämpar min intelligens måste jag jag ryta till.
För det första kommer frågan om grundlagsskyddad religionfrihet alltid upp i dessa sammanhang. För vem? Inte för pojkarna i alla fall. De blir märkta för livet med en symbol för en religion de kanske tycker är mumbojumbo.
För det andra har jag förstått att många läkare inte har någon lust alls att bidra till dessa bisarra ceremonier. Bra. Här ställs ofta den retoriska frågan om det vore bättre med halvblinda gubbar som beväpnade med rostiga gafflar står och hugger lite på måfå i ett mörkt kök någonstans. That's what we in Sweden call utpressning. Puckon! Om ni bara slutar händer det inget farligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Politikerna gör egentligen sitt tarv över religionsfriheten. De vill inte pröjsa för det som de gamla blinda farbröderna med rostiga köksknivar åstadkommit i dunkla kök, helt enkelt. Då blir det billigare att göra det snyggt och så kan man ju hävda att man är så fördomsfri sedan, när det i själva verket är tvärtom.
SvaraRaderaJag tycker det är intressant att monoteisternas förtroende för sina egna "läkare" är så lågt att de måste vända sig till hedniska förhudsskulptörer för att få kalsongskav på ollonet.
SvaraRaderaHeja Wulfahariaz! /Anonym Ca
SvaraRadera