Nu är jag officiellt sett frisk, vilket innebär att jag måste jobba igen. Allt jag kan se och känna är därför ett inre grått töcken. Ni får roa er med att skriva egna kommentarer. Om jag har några läsare, vill säga.
Alternativet är att jag gör som de andra bloggarna och berättar vad jag har ätit: Isterband. Och det vore lika meningslöst som livet självt.
onsdag 29 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du får lägga på någon riktigt god platta på skivtallriken, dig till båtnad och moralisk vederkvickelse.
SvaraRaderaEller spana ut över den vackra nejden utanför din förstukvist och utbrist: ha ha, vad jag har det bra!
SvaraRaderaHåna mig bara. Skivnålen är trasig och min utsikt är ett industriområde.
SvaraRaderaKan inte låta bli att påpeka att just isterband råkar vara mycket gott. /Anonym Ca
SvaraRadera