Sur igen

En annan trosimport jag undviker så gott jag kan är kristendomen, men ibland blir man trots alla försiktighetsåtgärder lik förbannat exponerad för dess osunda propaganda. Det hände sig så att jag i förra veckan begav mig till RumpförlåtRumskulla kyrka i Småland för att lyssna på strängaspel med alster av bland andra den förste heavy metal-kompositören Antonio Vivaldi. Där satt jag munter och spelade luftcembalo, när det plötsligt blev ett avbrott för andakt! Först var det en mystisk figur som läste ett stycke på en svenska så bruten att man knappt förstod (Herren uttalades charen), sedan blev det psalmsång med en organist som borde få alla fingrar knäckta (eller förmodligen redan hade fått det), varpå följde kvinnoprästledd bön och trosbekännelse och en djävla psalm till med kollekthåv i näsborren innan den italienska ensemblen återtog och -ställde kommandot respektive ordningen. Fy så nedrigt gjort av församlingen!