torsdag 11 februari 2010

Strängaspel

Ny dag, ny idrott ... men först lite språk! I eftermiddags fick jag korn på Provinzialwörter. Deutsche Idiotismensammlungen des 18. Jahrhunderts. Den verkar lovande.

När man försöker hålla fetman och hjärtproblemen stängerna genom att spela badminton för flera tusen om året, blir man sällan glad till sinnes när blodtrycket höjs till rekordhöjder av att åtta korthåriga, kulört klädda marodörer tar sig friheten att gena över ens bana. Då är det inte långt ifrån att man konfiskerar deras synnerver för att stränga om sin racket, vilket för övrigt är ett mycket intressant ord.

Eftersom -et misstolkas som en bestämdhetsändelse, förkortas ordet i mångas språkbruk och byter i samma veva grammatiskt genus: (en) racket > ett rack. Samma förändring, förutom genusbytet, har det utrala braxen genomgått: (en) braxen > en brax. Lite mindre omtalat är att rabarber gärna tolkas som en pluralform och därför förkortas till rabarb.

3 kommentarer:

  1. Ett mangel. Ett såg.

    SvaraRadera
  2. Underhållande inlägg. Jag tycker att "borr" är ett bra ord.

    SvaraRadera
  3. Jag håller med Mörko, om det är så att han menar att "en borr" är hela verktyget och "ett borr" är den del som går in i väggen.

    Det Anonym (vi kan kalla honom Kjell-Tony) pratar om är musiktermer. Man kan säga att man sågar om man spelar gitarr snabbt på ett visst sätt. Manglar gör hela gruppen när det går undan. Från dessa verb har man sedan genom något jag tror kallas kortavledning skapat nya substantiv: "ett såg" (som jag inte hört så ofta) respektive "ett mangel". Dessa betraktas alltså inte som samma ord som "en"-varianterna.

    SvaraRadera