lördag 6 februari 2010

En turs utan tusch

Fan, här får man efter åratals slit äntligen ett i alla fall delvis stimulerande jobb (statsanställd nordistisk segmentell fonolog). Skönt, då kan jag få utlopp för min kreativa ådra utan att sitta på bloggen och gnöla till ingen nytta, tänkte jag. Men aldrig blir det som man tänker sig. (När Deep Purple återförenas, klipper de håret; när man äter rabarber, får man ont i magen; när man lärt sig dialekten, måste man flytta; när man tränar ultimate fighting, blöder man näsblod; när man tar en öl, blir man bakfull; när man torkar sig, går pappret sönder.) Nu har jag nämligen märkt en stormflod av nya läsare, för vilka jag känner ett stort ansvar. Hur ska det bli ordning i detta schlagerlyssnande, särskrivande, kepsbärande, bingolottospelande, amerikaniserande land om inte Wulfahariaz olycksbådande gestalt vrålande tornar upp sig i mörkret vid folksjälens horisont med bryskhetsbältet i hand?

Jag fortsätter.

Dug! Ner mot atom -- ren gud.

1 kommentar:

  1. Tag ditt ansvar, spänn på dig Megingjörð och gnöla vidare.
    Nu har ju till och med jag startat en blogg, haha!

    SvaraRadera