Jag kanske borde skriva en egen konspirationsteoretisk mysterieroman, men då med en stenhård språkvetare som the good guy. Om vi hoppar över allt springade hit och dit, känslomässigt blahablaha och ovidkommande utvikningar, och koncentrerar oss på de fördolda orden blir det något i den här stilen:
Ph'nglui mglw'nafh Cthulhu R'lyeh wgah'nagl fhtagn.
In his house at R'lyeh dead Cthulhu waits dreaming.
Det handlar alltså om Lovecrafts utomjordiska mardrömsmonster Cthulhu. Något skulle han väl kalla sin skapelse, men frågan är om han visste att det turkiska ordet kötülük betyder 'ondska'. Det lär vi aldrig få veta. Kanske rör det sig bara om ett lite obehagligt sammanträffande.
Måhända kunde det vara givande att se om Tolkien har något att tillföra.
Ash nazg durbatulûk, ash nazg gimbatul,
ash nazg thrakatulûk, agh burzum-ishi krimpatul.
One Ring to rule them all, One Ring to find them,
One Ring to bring them all, and in the darkness bind them.
Kanske skulle min hjälte börja oråd här. Visserligen låter inte to bring them all så där jätteondskefullt, men med tanke på att ovanstående citat är nästan allt man känner till av detta svarta språk, börjar min romanfigur ana ugglor i mossen. Att samma ominösa ljudkombination över huvud taget uppträder i ett sådant sammanhang är illavarslande nog, även om vokabeln i sig förefaller harmlös.
Den avgörande punkten i dramat blir när vår språkvetare drar sig till minnes att Astrid Lindgren skriver om draken Katla, ett namn som uppenbart är lånat av den isländska vulkanen. Förmodligen har vår lingvist en jobbig sidekick som opponerar sig i tid och otid: "Men Cthulhu och Katla låter väl inget likt?" Med avgrundsstämma svarar nordisten då: "Se på den oblika formen!"
Kötlu!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Med tanke på hur svårläst den boken ter sig kunna bli, kan den säkert aspirera på ett nobel-pris framöver.
SvaraRaderaSkriv den så lovar Sanna och jag att vi läser den i vår eminenta bokklubb.
SvaraRadera/Anonym C
En av Dan Browns tidigare böcker (Digital Fortress) har faktiskt en stilig professor i lingvistik som hjälte. (I ett kapitel av boken, där hjälten konverserar med en tysk person, är nästan alla repliker på tyska, med tillhörande engelsk översättning, för att demonstrera att huvudpersonen är bra på språk och så där.)
SvaraRaderaJag har faktiskt läst den i svensk översättning, men har lyckligtvis totalt glömt bort den. Tillåt mig i stället rekommendera Jonathan Littells "De välvilliga", där den enda trevliga personen är lingvist. Tyvärr dör han alldeles för fort, men hinner i alla fall berätta lite om kaukasisk fonologi dessförinnan.
SvaraRadera