måndag 2 november 2009

Jo tack bra. Tackar som frågar. Knallar och går.

Eftermiddag med tevesänd idrott är inget jag rekommenderar. Jag knyter nävarna i byxfickan, frustar, sliter upp dem och börja banka besinningslöst på tangentbordet.

"Hur känns det?" "Hur gick känslorna där ute på plan?" "Kan du beskriva hur det kändes?" "Vad tror du hon känner just nu?"

För läkare och psykologer är det tjänstefel att inte ställa denna fråga. När den kommer från en journalist tyder det i stället på tanketom lathet och publikföraktande fantasilöshet.

1 kommentar:

  1. Helt sant och snillrikt. Högst poetiskt, sant och snillrikt.

    /Anonym C

    SvaraRadera