Kapitalismens hantlangare

Ungefär så här låter det dagligen hemma hos mig när telefonen ringer.

- Are e Wulfahariaz.

- Ja, hejsan, jag heter Leif-Muhammed och ringer från Onödiga och irriterande produkter AB. Är det kanske Wulfahariaz jag talar med?

Vad vill de att jag ska svara egentligen?

- Nej, jag har mördat Wulfahariaz och låtsas vara han för att inte väcka polisens intresse. Men nu när jag råkat försäga mig, måste jag mörda dig också. Var det Leif-Muhammed du hette?

- Hihi, så stojig jag är. Nej, jag heter Frawaradaz och sitter och dricker lite te med min vän Wulfahariaz. När han har fnissat färdigt är han säkert hjärtligt intresserad av att lyssna på vad du har att berätta om ert sortiment.

- Du är upenbarligen antingen döv eller dum. När ditt företag av allt att döma inte har speciellt höga anställningskrav i fråga om försäljarna oroar jag mig lite för hur det ser ut i produktionsledet och vågar därför inte köpa något av dig. Adjö!