Morbid A1

Här sitter vi med varsin Morbid Angel-biljett. Med anledning av detta har vi nu föresatt oss att lyssna igenom hela deras diskografi. Man kanske skulle ha lyssnat på dem i omvänd kronologisk ordning; nu vet man ju att det kommer att sluta med gråt och tandagnisslan. Som extra salt i varbölden har jag tänkt skriva ett inlägg om varje skiva. Jag är van vid att uttrycka mig med nästan översinnligt tilltalande litterärt flyt, men just vid detta tillfälle får ni nog ge avkall på era med all rätt mycket högt ställda estetiska krav. Jag har också gjort det till en dygd att alltid vara på gränsen till abnormt påläst och noga med fakta. Även i detta avseende får ni nog ta och tumma på förväntningarna, så att säga. Nå, vi har nu lyssnat klart på Abominations of Desolation, som kanske kan ses som Änglarnas motsvarighet till Motörheads On Parole, men annorlunda. Det känns lite märkligt att ha en normalskicklig individ på trumpallen, och ljudet kanske inte riktigt släpper fram alla detaljer, men detta är förstås en mycket bra skiva. Dessutom känner man sig allmänbildad när man kan säga vad låtarna heter då de återanvänds på senare skivor. Ska man dra till med ett betyg på en tiogradig skala kanske? Det kan hända att jag går in och redigerar i efterhand, men just nu försöker vi på 7,5.