Julkalender

De har nått mina med ålderns rätt förmodligen snart håriga öron att det språkbloggjulkalendras på annat håll. Det är väl lika bra att jag också drar min lerklump till bildningens termitstack och kalendrar lite smått jag också, men eftersom jag är på rätt taskigt humör, ska ni inte förvänta er någon guckuskodoftande glädjelyrik här.

Ska man sammanfatta de tre föregående decenniernas värsta irritationsmoment, tror jag att kombinationen Tommy Ekman, särskrivning och kränkthet träffar ganska rätt. (Eller förlåt, detta var en gräsligt långsökt inledning. Vi går vidare.)

Jag satt efter en strapatsrik terrängritt och värmde min muskulösa lekamen i sadelkammaren när mina alltid vakande ögon föll på en regional tidskrift för ridsport. Alltid hittar man något att bli irriterad över, så jag började läsa vad jag tolkade som någon form av ledare. Det var självaste Tommy Ekman som förde pennan. Det borde han inte ha gjort.

Tänker på de små blänkarna efter Rolf Görans OS silver, jag kände mig nästan kränkt som ridsportsintresserad av det totala ointresse som visades av media.

Bli det du, men hade jag varit Rolf-Göran, hade jag i stället valt att bli kränkt av Tommys totala ointresse för hur jag faktiskt heter.