Stunder av eftertanke

Tro det eller ej, men i dag har jag, förutom Nibelungenlied, Svecia antiqua et hodierna och en triss i östeuropaskildringar, köpt en diktsamling av Kostis Papakongos. Så här skaldar han:

Moln,
paleolitiska blomkålshuvud,
din aluminiummygga bär
trehundra kärleksäventyr
till Rhodos.

Det är som det är med det.

Det finns fortfarande bara ett utländskt språk

Nu har anglofilerna på DN även fört in sina märkliga påståenden om ryska säkerhetstjänstens namn i pappersupplagan. Jag är så fruktansvärt trött på att tidningsmakarna bara kopierar sina uppgifter från någon anglosaxisk källa. (Skriver de ens något själva, eller snor de allt?) Jag vill inte läsa om slott i "Bavaria". Låt mig slippa "lake Geneva"! Varför skriver ni "Phi Phi Islands" och "Valley of the kings", när de ligger i Thailand respektive Egypten? Hur kan en gata mitt i Spanien heta "AC/DC street"?

Nu är frågan: Vilken av dessa språkhatande murvlar blir först med att tala om "Swedish People's Party" i Finland?

Det finns bara ett utländskt språk

Det kanske är lite osmakligt av mig att hålla på och gnälla när folk dör, men jag skulle vilja veta hur det kommer sig att DN:s nätupplaga påstår att ryska säkerhetstjänten heter Russian Federal Security Service.

Nej tack, jag fastar

Jag satt på linje 18 i går och upptäckte en förmodligen ganska nyöppnad "pizzeria & ristorante". Jag är van vid att 95% av Sveriges restauranginnehavare inte klarar av att stava till à la carte, men hur är det möjligt att lägga flera miljoner på lokalhyra, löner, inredning, ingredienser, maffiabeskydd, sociala avgifter, toalettpapper, gafflar och skylttillverkning men ändå inte anse sig har råd att köpa en italiensk ordbok för en hundralapp och därför kalla sitt ställe "Il Coure"?

Hjärtat heter för höge farao il cuore!

För säkerhets skull kollade jag upp vad det kan tänkas heta på diverse dialekter och hittade lu cori (Sicilien), al côr (norrut, bland annat i San Marino), 'o core (Neapel), lo còr (vid gränsen till Frankrike), su còre (Sardinien).

Jag kan, rent hypotetiskt, ha missat något, men vågar man lite på att klåpare som inte ser skillnad på u och o inte även råkar ta fel på tomatsåsen och bajs? Jag undrar.

Gott gottigottgott!

För den som är lika förvirrad som jag i fråga om om goter, gotisk arkitektur (som inte har ett dugg med goterna att göra) och dagens gothare (som inte har så mycket med arkitektur att göra) rekommenderas en titt på sprogmuseet. (Just denna artikel är skriven på svenska, så ni behöver inte vara oroliga, slöhögar.)

Östra Aros

Undrar om någon är intresserad av att läsa om en glad och upprymd Wulfahariaz?

På tisdagkvällen skulle jag närvara vid ett hemligt ordensmöte i Uppsala. På vägen till vår mötesplats ligger ortens universitets svårstavade bibliotek, där jag slank in för att ta en snabbtitt på en våra största nationalskatter, Silverbibeln. Nu är jag inte hundraprocentigt säker på att det var ett originalark som låg där för beskådande, men jag väljer att tro det. Jag, som ändå är känd som en man som håller känslorna i styr, upplevde här ett ögonblicks svindel inför de halvannat årtusende gamla östgermanska majusklerna. Det kändes inte riktigt bra, med tanke på att boken trots allt innehåller de vanliga kristna irrlärorna. Därför kom det som en välkommen överraskning att bokhyllan i den sal i vilken vi utförde våra riter innehöll flera hyllmeter eddautgåvor.

Missmedia

Extra sur är jag på journalister.

I fredags skrev DN om Öhtuleth. Vad är det? Ett black metal-fanzine? Om det är den estniska dagstidningen de syftar på, kan jag berätta att den heter Õhtuleht. Detta är inte bara klantigt, det är också oförskämt!

I morse såg man på SVT:s morgonsändningar en överlycklig bajare som stod och firade SM-guldet i bandy med orden "Äntlien! Fy fan va skönt!" En uppenbarligen svårt stendum journalist tyckte att hon hade kommit på en fyndig fråga: "Å hur känns de härå?"

Vem är det som anställer journalister som inte har förutsättningar att göra ett bättre jobb än en senildement orangutang?