Östra Aros

Undrar om någon är intresserad av att läsa om en glad och upprymd Wulfahariaz?

På tisdagkvällen skulle jag närvara vid ett hemligt ordensmöte i Uppsala. På vägen till vår mötesplats ligger ortens universitets svårstavade bibliotek, där jag slank in för att ta en snabbtitt på en våra största nationalskatter, Silverbibeln. Nu är jag inte hundraprocentigt säker på att det var ett originalark som låg där för beskådande, men jag väljer att tro det. Jag, som ändå är känd som en man som håller känslorna i styr, upplevde här ett ögonblicks svindel inför de halvannat årtusende gamla östgermanska majusklerna. Det kändes inte riktigt bra, med tanke på att boken trots allt innehåller de vanliga kristna irrlärorna. Därför kom det som en välkommen överraskning att bokhyllan i den sal i vilken vi utförde våra riter innehöll flera hyllmeter eddautgåvor.