Nej tack, jag fastar

Jag satt på linje 18 i går och upptäckte en förmodligen ganska nyöppnad "pizzeria & ristorante". Jag är van vid att 95% av Sveriges restauranginnehavare inte klarar av att stava till à la carte, men hur är det möjligt att lägga flera miljoner på lokalhyra, löner, inredning, ingredienser, maffiabeskydd, sociala avgifter, toalettpapper, gafflar och skylttillverkning men ändå inte anse sig har råd att köpa en italiensk ordbok för en hundralapp och därför kalla sitt ställe "Il Coure"?

Hjärtat heter för höge farao il cuore!

För säkerhets skull kollade jag upp vad det kan tänkas heta på diverse dialekter och hittade lu cori (Sicilien), al côr (norrut, bland annat i San Marino), 'o core (Neapel), lo còr (vid gränsen till Frankrike), su còre (Sardinien).

Jag kan, rent hypotetiskt, ha missat något, men vågar man lite på att klåpare som inte ser skillnad på u och o inte även råkar ta fel på tomatsåsen och bajs? Jag undrar.

Dar al-Harb

Jag är en fridens man. Därför behöll jag mitt yttre lugn när en påflugen marockan förolämpade mig å det grövsta i morse. Först hävdade han att svenskan vore mycket sämre än franskan eftersom det är svårt att veta när det ska vara en och ett. Som bekant har franskan ett likartat genussystem, varför jag surt frågade vad bordet kunde tänkas heta på grodiska. "La table." "Å hur fan vet man derå?" "Den e lätt. Den e [femi'nin]!" Jag hade bara sovit fyra timmar, så jag orkade inte säga något mer. Jag tänkte desto mer, men det orkar ni å andra sidan inte läsa.

Knappt två minuter senare började han på nästa punkt i sin kampanj. Nu skröt han om att det var mycket hårdare att göra lumpen i hans land än i mitt. I Marocko skickas man må ni tro ut i öknen i sextiogradig värme! Skiter väl jag i. Vi har i alla fall kontroll över vårt territorium.

Viva el Frente Popular de Saguía el Hamra y Río de Oro!