Bajsnördig

Den hurritiska språktidningen Språkbruk har på sin fasébucksida valt att beskriva sig själv som "Nördig men nödvändig!" Nu råkar jag tycka att nördig är en pejorativ term. Innebär det att man måste byta ut det ordet i beskrivningen, med tanke på den i övrigt rådande nästintill reflexmässiga termbytariver som brukar inträda, förmodligen lika mycket hos storfurstendömets svenpajsare som här i moderlandet, då någon påpekar möjligheten för att någon möjligen kan befaras uppleva en aldrig så liten kränkthet inför ett visst ord? Och kom inte med något bjäbb om "vit kränkt man" nu. Jag har eventuellt tattarblod i mig, så jag är förstås immun mot alla anklagelser mot att jag tillhör en privilegierad majoritetsbefolkning. Och man och man ... Jag har ju magiskt långt hår, så det händer att heteronormativa ungdjävlar säger att jag har "långt hår som en flicka", så vad vet man om den saken?

Döden

Jag har en viss, ehuru inte särskilt vidsträckt, förståelse för att folk använder dödsbegreppet lite slarvigt. Även i relativt insatta kretsar händer det att man råkar omnämna latin som ett dött språk. Nja, med tanke på att latinet har utvecklats till något dussin eller ett knappt par tjog språk, beroende på hur man räknar, som talas av en hel hög med raddor av massor av miljoner människor är det kanske lite hårt att säga att latinet dött ut. Då kan man med lika stor rätt hävda att nordiskan dött ut i Skandinavien. Etruskiska har lämnat oss. Eyak är dött. Sumeriskan är saligen insomnad. Och så vidare. Å andra sidan har vi en myshippiefraktion som med stjärnögd envishet hävdar att alla svenska dialekter lever, frodas och utvecklas på ett närmast fenomenalt vitalt sätt, trots att det är uppenbart att de i rask takt på de flesta ställen kommit att ersättas med en regional version av rikssvenskan. Den något bisarra slutsatsen: Språk kan dö, dialekter kan det inte. Nå, vi kanske kan enas om att trilobiterna och den sabeltandade tigern är utdöda? Dinosaurierna däremot lever och har hälsan. Det var bara inte så väldigt många av dem som klarade sig. Vad jag, utan att kolla saken närmare, vet, kan eventuellt en enda (befruktad dårå) dinosauriehona ha överlevt och gett upphov till alla nu levande fåglar. Ändå kan jag hålla påken i sitt hölster när jag hör att dinosaurierna dött ut. Folk säger ju så mycket dumt i stort sett oavbrutet. Men DN måste ju sparka sin rubriksättare, eller vad yrket heter. (Förmodligen något på engelska.) På sidan 10 idag läser vi att "[inga] dinosaurier överlevde kollisionen." Varför blir då rubriken "Vattnet skyddade överlevande dinosaurier"?

Påvesvammel

Den där påven kan man visst inte lita på. Först deserterade han 1945, nu lämnar han åter slött sin post. Han lär aldrig få något nytt jobb. DN kan man inte heller lita på. "Påvens överraskande avgångsbesked kan öppna för världens första icke-europeiska påve." Jag kan vara generös och bortse från de koptiska påvarna, som rimligen ofta har ett ganska så afrikanskt ursprung, men sedan får det vara slut på toleransen. Man tycker att det borde vara allmängods att Petrus, sankte Per, var född någonstans i Palestina-trakterna. Anacletus var från Syrien, och även om man vara lite osäker på dess geografiska utbredning under antiken, låg även det definitivt i Asien. Evaristus föddes i Betlehem. Victor I kom från en inte närmare specificerad plats i Afrika. Samma sak gäller för Miltiades. Dessutom misstänker jag att ett antal av de påvar vars ursprung sägs vara Grekland kom från mindre Asien, men det ska jag låta vara osagt. Skäms på er, Bengan och DN!

Julkalender en vecka i sänder

Både Metro och Aftonbladet har på sistone rapporterat om en polis i Egypten som skjuter mot demonstranters ögon. Av allt att döma är det en ganska otrevlig snubbe, men att, som båda publikationer gör, påstå att han kallas "The Eye Hunter", är förstås inte mycket bättre det. Jag ser tre möjligheter:

1) Liksom arabiskan sopade bort koptiskan,har engelskan nu tagit över som det talade språket i Egypten. (Jag har inte riktigt koll på hur det är med berbiskan, men man har säkert gått över till engelskan åtminstone i de yngre generationerna.)

2) "The eye hunter" är en fullt normal konstruktion på arabiska. I så fall är det jag, den aldrig sovande Wulfahariaz, som har en skriande kunskapslucka och måste störta mig i den eviga elden.

3) Journalisterna korpar allt från engelskspråkiga konkurrenter och orkar inte ens försöka göra något vettigt.

Även Dagens nyheter är inne på samma lata, tanketomma spår. Häromnyssens skrevs det om etniska motsättningar i Ungern.

”Gypsy crime” är ett flitigt använt begrepp.

Frågorna man ställer sig är:

Av vem? Förmodligen av ungrare av något slag, eftersom det är just Ungern det handlar om.

På vilket språk? Tja, vi har åtminstone, ungerska, romani, ungerskt teckenspråk, tyska och diverse slaviska språk att välja mellan. It's your choice, som det gissningsvis heter på isländska, kantonesiska, hettitiska, eyak, haitisk kreol, samoanska och våmhusmål.

Listan tar aldrig slut. Att La piel que habito hos oss får heta The skin I live in gör mig mer sorgsen än arg.

Att det finns en filmfestival med namnet German films go north försöker jag bara bortse från.

Julkalender

De har nått mina med ålderns rätt förmodligen snart håriga öron att det språkbloggjulkalendras på annat håll. Det är väl lika bra att jag också drar min lerklump till bildningens termitstack och kalendrar lite smått jag också, men eftersom jag är på rätt taskigt humör, ska ni inte förvänta er någon guckuskodoftande glädjelyrik här.

Ska man sammanfatta de tre föregående decenniernas värsta irritationsmoment, tror jag att kombinationen Tommy Ekman, särskrivning och kränkthet träffar ganska rätt. (Eller förlåt, detta var en gräsligt långsökt inledning. Vi går vidare.)

Jag satt efter en strapatsrik terrängritt och värmde min muskulösa lekamen i sadelkammaren när mina alltid vakande ögon föll på en regional tidskrift för ridsport. Alltid hittar man något att bli irriterad över, så jag började läsa vad jag tolkade som någon form av ledare. Det var självaste Tommy Ekman som förde pennan. Det borde han inte ha gjort.

Tänker på de små blänkarna efter Rolf Görans OS silver, jag kände mig nästan kränkt som ridsportsintresserad av det totala ointresse som visades av media.

Bli det du, men hade jag varit Rolf-Göran, hade jag i stället valt att bli kränkt av Tommys totala ointresse för hur jag faktiskt heter.

Påhopp

Eftersom jag, om sanningen ska fram, har lite svårt att komma på något kreativt att skriva här, får jag väl ta till den enkla lösningen att gnälla på andra. Här kan vi verkligen tala om förnybara resurser. Att hacka urskillningslöst på allt misshagligt skulle dock bli både enahanda och nästan lite elakt. De veta ju icke vad de göra. I fallet Jonas Thente har jag emellertid inga sådana mjukisinvändningar. Tyvärr tappade jag bort tidningen med hans senaste perfida angrepp på sanningen, men som tur var hade En man med ett skägg ögonen med sig.

På 1970-talet var svenska serier i allmänhet liktydiga med barnslig buskis à la Lilla Fridolf, Bamse och 91:an.

Får man skriva vad man vill? Tydligen. Jonas Thente är en framstående skådespelare, som främst gjort sig ett namn inom genren dansk gladporr.

Gbg & det gamla vanliga

Nu har man varit i Göteborg också. Det känns lite obehagligt när man går ensam i mörkret när man hör en bakomvarande skock ur den berusade befolkningen ropa vad som låter som "Döööö!" I själva verket är det deras vokativa version, dô, av andra personens personliga pronomen som kommer till användning.

Sådana språkförbistringar slipper man tydligen i resten av världen. Där pratar man ju alltid amerikanska. Jag satt i Västergötland och läste i Allt om vetenskap om Bulgarien. En särskilt intressant kyrka heter visst Church of Christ Pantocrator.

[sic]

Den morgontidning som står lite mer till höger kraschlandar i dagens nätupplaga i ett revisionistiskt och språkligt Hades:

Dessutsom släpper Black Sabbath sitt första studioalbumet på 33 år.

Man kan spotta på Ronnie James Dios minne. Man kan förneka en av tidernas bästa skivor, Born Again. Man kan stava som Pern*lla Wahlgren. Man kan totalt strunta i allt vad korrekturläsning heter.

MEN DET ÄR INTE RÄTT!

Det gamla vanliga

Förutom svenska, som snart bara duger hos Stefan & Krister (vilka jag i skrivande stund noterar har lagt ned verksamheten, vilket ger onda aningar inför framtiden), finns det som bekant bara ett språk i hela världen. Helgens beläggskörd hämtar vi från två såväl socioekonomiskt som geografiskt vitt skilda områden, som ändå synbarligen förenas i det att det där talas samma delabialiserade västgermanska språk.

Enligt endera av de två stockholmsbaserade (vilket jag totalvägrar att skriva med inledande versal) skvalrockkanalerna heter den välkända somaliska fotomodellen tydligen Ajmän. På det viset ...

Vidare hamnade jag framför den norska skräckfilmen Skjult. Det hade kanske varit njutbart om inte det faktum att den påstods heta Hidden hade givit mig hemoptys. Man måste inte vara punschdrickande göticist för att höja käppen i harm inför sådana illdåd.

Dhaqens nyheter

Något slags jämvikt kanske upprätthålls i och med att kronprins Sultan bin Abdul-Aziz Al Saud och Den svårstavade i Libyen gick ur tiden nästan samtidigt.

En kommentator frågade för ett tag sedan vad jag tyckte om "nya" DN. Jag är förstås fortfarande purken över att de gick över till tabloidformatet för sex år sedan, och orkar nog inte uttala mig om deras senare nycker, men ett par kommentarer om lördagens förvirrade utläggning om Libyens "stammar" är kanske på sin plats.

Qadhafa
Den döde diktatorns egen grupp, (Khaddafi hette egentligen Qadhafi) [...] Qahdafas [...] är ursprungligen berber, som arabiserats tämligen sent.

Först kan vi helt snabbt ställa oss frågan vad "ursprungligen" betyder. Är nästan alla irländare numera engelsmän för att de har anglifierats språkligt? Här i Sverige är det en bit kvar dit, men en viss morfologisk påverkan låter sig skönjas i det att pluralformen av Qadhafa av DN skrivs "Qahdafas". Nu är jag ingen överdängare på afroasiatiska språk, så det kan ju hända att ett s-suffix tillsammans med den märkliga h-flyttning vi ges prov på fungerar som ett slags numerusmarkör, men det tror jag knappast.

Märkligast är ändå passusen om vad han "egentligen" hette. Jag skulle vilja avsluta med något dräpande och finurligt, men jag förstår helt enkelt inte vad som menas.

Det finns fortfarande bara ett främmande språk

Undrar om jag får DN först i Sverige? Redan kvart över ett brakar den ned på hallgolvet och väcker mig om inte min knarkargrannes moderna dansmusik redan gjort det. I dag får vi läsa om en målning av den österrikiske målaren Gustav Klimt. Vad jag förstår målade han den under första världskriget i just Österrike. Frågan som gör att man kliar naglarna blodiga mot kraniet är varför DN väljer att omtala verket som "Litzberg on the Attersee". "Litzberg am Atterse" heter den! Om man absolut måste översätta titlar på konstverk föreslår jag att man i en svensk tidning gör det till svenska eller något av de inhemska finsk-ugriska språken, men lämna för höge farao engelskan utanför! Shit, snart slutar jag läsa The Day's News.

Moi, Défenseur de la Foi

En mig närstående person ville gärna läsa Svidenrockmagasinet, så mot min personliga övertygelse gick jag och köpte eländet. (Som jag tidigare delgivit er, var det fordom en förnämlig publikation, trots att flertalet skribenter förmodligen hotat sig till sina svaga tvåor i svenska. Under den nya regimen är det en glättig skvallertidning, som vi ortodoxa håller på armslängds avstånd (vilket visserligen också kan bero på att vi börjar bli lite närsynta med åren).)

Döm om min vrede när hårdrocksfienden Anders Tengner beretts en massa reklamplats i tidningen för att marknadsföra en ny bok som han av outgrundlig anledning fått ge ut. (Fiende? För trettio år sedan hävdade han att Venom var skräp. Med en sinnessjuks envishet håller han fortfarande fast vid denna sin felaktiga och djupt kränkande åsikt.) En helsida används till idolporträtt av denne niding. Kotlettfrilla, sutenörmustasch, rosa skjorta och skinnhandskar är var för sig styggelser; tillsammans med den tillkämpat intellektuella gesten med ena handen på hakan och en pillemarisk blick av samförstånd med betraktaren får de mig att vilja fly till en bättre värld.

Om jag lever så länge, kommer det ett kort referat av hans litterära kannstöperi i morgon. Kanske.

Mer hockeygrammatik

"Sport expressen", vad är det för namn på en publikation? Envisas man med att särskriva själva namnet på sitt hopkok av påhitt och omtugg, är förhoppningarna på dess kvalitet inte höga. Se bara här:

Modo har ett helvete framför sig. Eller rättare sagt; Modos spelare är redan i skärselden.

Jag vet inte hur man jonglerar med motorsågar, och har därför som ett av mina stående nyårslöften att inte med två liter hembränt i kroppen börja träna på just det när jag besöker Lill-Skansen en solig eftermiddag i juli. Alla har inte samma sunda omdöme. Tomas Pettersson är en sådan samhällsfarlig person, som utan att tänka på andras mentala hälsa vilt slänger semikolon omkring sig.

Vidare undrar man om han sov på religionstimmarna. Om vi nu ska tro på vad de papistiska schismatikerna nere på Apenninska halvön säger är skärselden (Purgatorio, med Dantes terminologi) en hållplats för lite lagom syndigt folk på vägen till himmelriket (Paradiso). Helvetet (Inferno) kommer man till direkt om det är kört. Ungefär som för den virrigt ologiske Tompa och andra som slarvar med fakta.

När dör skymningspressen?

Jag kan inte längre på ett konstfullt sätt variera min kritik mot kvällspressen. Å andra sidan är variation inte något honnörsord i deras unkna kretsar heller. Efter Lena Nymans bortgång körde den ena skandalblaskan självklart "Så dog Lena Nyman". Motbjudande, spekulativt, ovärdigt och respektlöst är ett snällt sätt att beskriva sådan usel journalistik. Sedan tyckte jag mig se något lika lågsint (och lika återkommande) dravel om "Så svek kändisvännerna Lena". Eftersom jag drabbades av momentan selektiv blindhet, missade jag kanske ett ord eller två, men det jag vill ha sagt är att man ibland bara vill riva upp Tryckfrihetsförordningen.

Och idag kör Aftonblödet en skenbart någorlunda vettig rubrik:"Hårdrocksvärlden hyllar Gary Moore". Men om hårdrocksvärlden består av Poodlessångare, Kee Marcello och TOMMY NILSSON tror jag bestämt att jag sliter av mig håret, sätter gem i ögonlocken, kontaktlim i näsborrarna och hundskit på byxorna samt lyssnar på punk resten av livet.

Äh, nu lyssnar jag på Murder in the Skies.

Iron like a lion from Nättraby

Aftonbladet presenterar på sitt sedvanligt parodiska sätt som en nyhet vad alla med ett uns av läskunnighet och intresse för stjärnhimlen har vetat i hundratals år. De fåntrattar som läser horoskop är ju inte bara lurade i största allmänhet utan är också totalt vilseledda i fråga om i vilket stjärntecken de egentligen är födda. Eftersom de som tror på astrologi med all säkerhet är överrepresenterade bland kvällstidningsköparna, hoppas jag att detta äntligen får genomslag. Jag tycker nämligen inte det känns så tufft när svagsinta människor flinande pekar på mig och kallar mig "jungfru".

En opedagogisk grammatiklektion

Jag har egentligen alldeles för mycket att göra för att sitta här och kasta ut mina mödosamt ihopklurade aforismer i bloggosfärens ginnungagap, men då och då måste jag hytta med min virtuella näve åt allt och alla. Någon gång blir det intresseväckande eller till och med underhållande, även om det senare aldrig varit min avsikt. Idag blir det, om sanningen ska fram, sövande trist för alla utom de mest inbitna språkmänniskorna.

Jag råkade stöta på en skribent med det svårstavade namnet Frigyes som raljerar lite om andra skribenters problem med svårstavade ord. Sedan glider han ifrån ämnet:

De engelska bisatserna halkar numera även in - mer eller mindre motiverat i tidningskrönikor, där man ska vara lite allmänt personlig, lättsam och svängig. Belinda Olsson (stavning korrad) skrev t.ex. i en Aftonbladet-krönika i torsdags "jag är också skyldig, ja, hold your emails, please".

Kära vänner av ordning, om man vill hacka på folks språkanvändning, kanske man ska tänka efter lite mer än när man står och diskuterar Bonde söker fru. Visserligen är "hold your emails" en engelsk sats, men verkligen inte en bisats. Det är en huvudsats, Frigyes! Byt jobb och var tyst!

I protest ingen rubrik

Att jag inte gillar kvällspressen torde ha framstått i klar dager vid det här laget. I förmiddagens aftonblaj ser vi rubriken "Man dödad på Motörheadkonsert". Det är förstås inte sant. Får jag föreslå några alternativa, precis lika rättvisande rubriker för samma händelse?

Kina kritiserar USA:s inblandning i sydkoreansk manöver. Brittisk man dödad

Christer Sandelin talar ut om drogproblemen: "Man dödad"

Man dödad när drottningen kommenterade skandalboken

Historieförfalskning

Jag har tidigare meddelat att Sweden Rock Magazine på sistone har blivit totalt oläslig. Nu har oförmågan till normal tankeverksamhet spritt sig till Sweden Rock Festival. På deras hemsida når en för övrigt som väntat taffligt skriven text om Ozzys karriär en idiotins höjdpunkt i följande mening.

För att inte tala om det allra viktigaste, själva soloplattorna.

Jag vet inte hur man är funtad om man på allvar tycker att "No More Tears" och "The Ultimate Sin" är VIKTIGARE än "Paranoid" och "Master of Reality", för att ta några exempel ur högen.

Oh yeah baby ...

Valanalys

Mats Nyström är och förblir en sportjournalist. I kväll han dock fått vara med och leka i SVT:s outhärdligt spralliga valvaka. Hela hans kropp håller på att spricka när han inte får använda sitt älskade "Hur känns det?" till en nedslagen vänsterpartist. Man anar hur han i sitt murvelinre vrider sig i vånda innan han kommer på den enligt honom mer passande formuleringen "Vad är din första emotionella analys?"

Fåntratt.

Sonisphere II: Efterspel

Jag köpte faktiskt båda de stora kvällstidningarna för att läsa om deras syn på Sonisphere. Djupt missnöjd noterade jag att de skrivit mer om Tommy Lees fest med Kleerup och Marie Fredrikssons hjärntumör än Slayers spelning (inte ett ord). Expressen citerar för övrigt hepatitgrekens uttalande om att han säger sig vara "the middle finger man" och kommenterar det med något förvirrat om "pekfingret".

Min korthårige vän Dake säger så här: "Nåväl efter odågan Alice Cooper så handlade det mest om 2 läger i Vip-baren. Vi som tycker Mötley Crüe är världens sämsta och
mest överskattade band och framförallt tjejer som blir helt våta
i byxan av de här kvinnomisshandlande heroinisterna."

Så sant, så sant.