När dör skymningspressen?

Jag kan inte längre på ett konstfullt sätt variera min kritik mot kvällspressen. Å andra sidan är variation inte något honnörsord i deras unkna kretsar heller. Efter Lena Nymans bortgång körde den ena skandalblaskan självklart "Så dog Lena Nyman". Motbjudande, spekulativt, ovärdigt och respektlöst är ett snällt sätt att beskriva sådan usel journalistik. Sedan tyckte jag mig se något lika lågsint (och lika återkommande) dravel om "Så svek kändisvännerna Lena". Eftersom jag drabbades av momentan selektiv blindhet, missade jag kanske ett ord eller två, men det jag vill ha sagt är att man ibland bara vill riva upp Tryckfrihetsförordningen.

Och idag kör Aftonblödet en skenbart någorlunda vettig rubrik:"Hårdrocksvärlden hyllar Gary Moore". Men om hårdrocksvärlden består av Poodlessångare, Kee Marcello och TOMMY NILSSON tror jag bestämt att jag sliter av mig håret, sätter gem i ögonlocken, kontaktlim i näsborrarna och hundskit på byxorna samt lyssnar på punk resten av livet.

Äh, nu lyssnar jag på Murder in the Skies.