Ö i oordning

Detta riskerar att bli ett långt och monomant inlägg, men hav förtröstan, ty jag kanske avrundar med ett angrepp på Pernilla Wahlgren. Det brukar ni gilla.

Ibland befinner jag mig på en arbetsplats. Där hänger en flerspråkig almanacka, varför jag nu exempelvis kan berätta att finnarnas namn på denna månad är elokuu. Så långt allt väl, men när man nyfiket tittar på de isländska veckodagsnamnen blir det fullständig katastrof. Tisdag påstås heta "Priòudagur". Det som omedelbart väcker ens misstänksamhet är förstås accenten. Som ni vet ska det alltid vara en akut sådan i isländskan (Ísland, póstmódernismi). Wulfahariaz är dock en förlåtande nätpersonlighet, så denna diakritiska blamage skulle jag kunna blunda för. Men. I verkligheten heter dagen i fråga þriðjudagur! De har alltså skrivit två bokstäver uppåt väggarna fel och sedan till råga på allt helt glömt bort j! Oförlåtligt! Döm dem fredlösa!

Anledningen till att islänningarna talar om 'tredjedag' är för övrigt också en beklämmande historia. När öns prästerskap under medeltiden fick lite för mycket att säga till om rensades de hedniska gudarna ut ur kalendern. Sålunda bär exempelvis torsdag sedan dess det lamt fromma namnet fimmtudagur.

"3?" och "5?" undrar ni nu. Vad jag förstår börjar den kyrkliga veckan med söndag, och då stämmer i alla fall matematiken. (Detta förklarar också de gåtfulla Mittwoch och keskiviikko.)

Jag gillar faktiskt inte Pernilla Wahlgren.