Ni som har följt mina utbrott vet att det nästan alltid är mänskligheten som väcker min rättmätiga vrede. Därför var jag fullständig oförberedd där jag stod på perrongen och en stadsduva kom fram och hackade på min ena sko. Närmast handlingsförlamad kunde jag bara muttra dovt och vifta lite med foten.
I gengäld fick en mobilpratande förare av en BMW-cabriolet som höll på att köra igen ihjäl en äldre kvinna och mig tjugo minuter senare motta en massiv eruption av hotfulla kötteder. Det kändes bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad är det med dig? Är du full? Du får fan kvarsittning. Skärp dig.
SvaraRaderaDu syftar på felstavningen, antar jag. Den upptäckte jag i samma ögonblick jag publicerade inlägget. När jag skulle korrigera, kärvade uppkopplingen.
SvaraRaderaOk. Det är lugnt. Trodde nästan att Nilla gästbloggade.
SvaraRaderaJa vad hjälper det att vara världsmästare i rättskrivningsbloggning när man inte har råd med en ordentlig uppkoppling. Eller som vi säger här i arbetarkvarteren: Stor kuk är klen tröst i fattigt hem.
SvaraRadera