När man trodde schlagern var slut

Nu är jag så arg att jag tror min hälsa är hotad.

Fattar inte arrangörerna att vi har sorg efter Dios frånfälle? Varför då kläcka tanken att boka in H*mmerfall till Sonisphere? Ska de inte plocka in Sha-Boom och Glenn Spove också?

Kom inte hit.

Totalvägra!

Jag har förstås inte hört en ton från årets melodifestivalshelvetestrams, men nu sitter jag faktiskt och tittar på den fantastiskt utdragna röstningproceduren. Vilken tur att vi har två förmodligen ganska välbetalda kommentatorer som förklarar att det var faktiskt var Danmark som fick 12 poäng, när vi precis fått höra det både på engelska och franska och dessutom har fått veta det genom en mycket tydlig grafik.

Sopor.

Jag ser nu att l'ex-république yougoslave de Macédoine inte är med i år. Då är det ju ingen sport.

Smittande leenden

Skulle ni ens våga berätta för den här mannen i vilken kommun er bostad är belägen?



Skulle ni låta någon ni håller av köpa en skiva av dessa män?



Ni minns väl vad italienska Dark Quarterer sjöng i sin Gates of Hell?

I have decided to live as a rebel,
without showing never my face smiling
[...]
and I shall flying
into the deeper place
to ursurp
the Lucifer's throne

Istället för republik: förvirring

Jag ser en viss logik i att han Daniel får bli prins, men jag tycker det är att ta i när även hans födelseort överöses med hederstitlar. Så här skriver DN:

Kronprinsessan Victorias blivande make Daniel Westling ska få en egen vapensköld. Riksarkivet har tillsammans med den framtida prinsen utformat skölden som kommer att innehålla detaljer från Ockelbos landskapsvapen.

När vi ändå är inne på statsskicket, vill jag rikta ett anklagande finger mot tidskriften (svårstavat) Mama (dumstavat) som tydligen redan har infört republik:

Rikets första dam. En rätt så vanlig trebarnsmamma! Men det har varit körigt med graviditet på kryckor och sönernas svåra allergier. Här berättar Filippa Reinfeldt, 39, hur hon dribblar sin framgångsrika politikerkarriär med det eviga familjepusslandet.

Ockelbo är en kommun! Drottningen (och inte denna Kristi Brud-lookalike) är rikets första dam!

(Sedan ställer jag mig frågande till bildspråket. Man dribblar vanligen en boll med foten. Hur dribblar man en karriär med ett pusslande?)

Ninaa ninaa ninananaaa

Tycker ni att jag skriver för lite i dessa dagar?

Köp boken!

Jaså, det duger inte?

Vill ni ha mer språksnack, gå till lingvistbloggen. Esomoftast kommenterar jag där in burrito.

Får ni inte nog av gubbabbel, är det En man med ett skägg som gäller.

Nu vart det fel

Nu ska vi inte ägna oss oss språkvårdsfrågor här. (Språkvetenskap=hårdrock. Språkvård=easy listening.) Lite förvånad kan jag ändå tillåta mig att bli lite då och då.

1) De flesta av oss skiljer på var och vart. Särskilt i skrift föredrar vi att skriva Var bor du? (befintlighet) men Vart ska du gå? (riktning).

2) Här i stockholmstrakten är det förväntade att ett uttryck som Du är vad du äter uttalas exakt likadant som Du är var du äter. (Vi skulle kunna skriva dem Du e va'ru äter respektive Du e var'u äter.)

3) Är det månne på grund av homofonin i 2) ett matföretag har valt att bryta mot konventionen i 1) när de marknadsför sig med nedanstående slogan?

DU ÄR VART DU ÄTER

Inte tänker jag äta deras salmonella i alla fall.

O tempora, o mores

Jag hörde just den intressanta varianten "servicemindad". Med DN-stavning (di kallar't) blir det förstås "sörvismajndad".

Sorg

Dio är död.

En av de största har lämnat oss. Dio var en enormt betydelsefull och respekterad musiker, som kommer att saknas djupt av miljoner.

Posör!

Personangrepp är, förutom då de är riktade mot Adam Alsing, Peter Settman och Pern*lla Wahlgren, inget jag har velat ägna mig åt här på vad som med ett vulgärt och motbjudande ord brukar kallas min blogg. Jag skulle också kunna tänka mig att göra undantag för Kristi brud, Jonas Gardell, Pernilla Månsson Colt, Promoe, Felix Herngren, Moira von Wright, Alec John Such, Rivaldo, Josefine Crafoord, Anders Pilz och några till, men det skulle nog snabbt bli en otrevlig stämning.

Tyvärr måste jag för min sinnesfrids skull skälla på en ytterst misshaglig person, nämligen Martin Carlsson.

Tidigare har han skrivit i Expressen (vilket innebär att han är oren) och Close-Up (vilket betyder att han har dåligt omdöme).

Särskilt tre saker drar jag mig till minnes ur Martins värdelösa produktion:

1. Martin skvallrar om hur han står tätt intill Kirk Hammett och pratar förtroligt om hårvårdsprodukter.

2. Martin berättar med darr på rösten om hur han på nåder får vara med på party hos de farliga killarna i Biohazard som brottas med varandra så att de bryter revbenen. Martin gömmer sig förmodligen under en soffa.

3. Martin skryter om hur han, Martin, den jättetrevlige helylleskillen, bjuder Dimebag på en drink, varvid denne blir alldeles rörd över att Martin är så himla osjälvisk och empatisk att Martin ger Dimebag en drink från Martin.

Problemet är nu att denne Carlsson har tagit över Sweden Rock Magazine, som tidigare var en läbar och -värd tidsskrift, som bara led en aning av semikoloncancer, men nu saknar allt existensberättigande. Första numret under den nya regimen hade en motbjudande pinupbild med en barbröstad posör på omslaget. Sådant skit går ju inte att köpa! Nästa nummer såg en aning mindre frånstötande ut, men efter att ha läst Martins ledare om hur Martin sålde Martins LP-skivor totalvägrar jag.

Vi behåller våra skivor tills vi dör.

Missa inte!

Nu är hela det första, klassiska året av Wulfahariaz bloggande äntligen sammanställt i en elegant formgiven bok! Dessutom har jag putsat lite extra på formuleringarna och lagt till oerhört spännande fakta. Passa på och beställ redan nu, så hinner du ge bort den som försenad, uppskattad kristihimmelfärdspresent!

Är du tveksam, rekommenderar jag att du läser en annons för en tidigare version.

Paleolitiskt vänsterprassel

Nej men vad fan vad folk ska vara tröga. Genom tiderna har vi människor haft sex med höns, kor, får, hästar, knähundar, plastdockor, makarontermosar och englandspersoner. Därför blir jag aningen paff när både text-TV och DN förvånat presenterar som en omvälvande nyhet att vi har nuppat med neanderthalarna. För mig har det närmast varit ett axiom.

(Nå, det intressanta är alltså att det nu, tvärtemot vad som tidigare sagts, har visat sig att de fick fortplantningsduglig avkomma och att vi faktiskt fortfarande bär på deras gener. De dog alltså inte ut. Detta är förstås helt sensationellt, inte sextramset.)

Valpahariaz

Jag växte upp vid ett flertal åkrar, från vilka periodvis utgick osunda odörer. Ville man gå och lyssna på levande musik var utbudet mycket begränsat. För att ni också ska lida, bjuder jag här på en dikt av mig själv.

Jazz ell-
er gödsel
var gissel
vi led av på landet

Jag kan också berätta att bönderna hade en sorts traktortävling, där vinnaren utsågs till årets plöjboy. Där stod jag i snålblåsten och sålde hembakt bröd för att finansiera min klassresa.

Den medelålders Wulfahariaz lidanden

Jag är inte den som går och är kinkig över lånord. Jag både säger och skriver exempelvis både mejl och agatokakologisk, men det måste finnas gränser! När man vill köpa en Exodus-skiva på det världsomspännande datornätverket Internet mattas ens köpiver en hel del när man läser sådant här:

Super limiterad version i jewelbox med slipcase i silverfolie. Mycket exklusivt paketerat. Uppfräschat artwork, extra booklet med nya linernotes Digitalt remastrat.

Nej tack, jag har spetälska.

I mina arbetsuppgifter ingår att mejlledes korrespondera med våra nordiska kumpaner. "Kære Wulfahariaz!" "Komdu sæll og blessaður Wulfahariaz!" Vad förväntas jag svara på sådana närmanden?

Inte är det bättre om man håller sig bland svenskar. Om man blott helt kort har träffat en människa i förbifarten en ynka gång i sitt liv, har det blivit kutym att man ska kramas och äckla sig om man har oturen att stöta på (med betoningen på på) fanskapet en gång till. Det blir ett djävla kladdande och jag är faktiskt mån om min bakterieflora.