Posör!

Personangrepp är, förutom då de är riktade mot Adam Alsing, Peter Settman och Pern*lla Wahlgren, inget jag har velat ägna mig åt här på vad som med ett vulgärt och motbjudande ord brukar kallas min blogg. Jag skulle också kunna tänka mig att göra undantag för Kristi brud, Jonas Gardell, Pernilla Månsson Colt, Promoe, Felix Herngren, Moira von Wright, Alec John Such, Rivaldo, Josefine Crafoord, Anders Pilz och några till, men det skulle nog snabbt bli en otrevlig stämning.

Tyvärr måste jag för min sinnesfrids skull skälla på en ytterst misshaglig person, nämligen Martin Carlsson.

Tidigare har han skrivit i Expressen (vilket innebär att han är oren) och Close-Up (vilket betyder att han har dåligt omdöme).

Särskilt tre saker drar jag mig till minnes ur Martins värdelösa produktion:

1. Martin skvallrar om hur han står tätt intill Kirk Hammett och pratar förtroligt om hårvårdsprodukter.

2. Martin berättar med darr på rösten om hur han på nåder får vara med på party hos de farliga killarna i Biohazard som brottas med varandra så att de bryter revbenen. Martin gömmer sig förmodligen under en soffa.

3. Martin skryter om hur han, Martin, den jättetrevlige helylleskillen, bjuder Dimebag på en drink, varvid denne blir alldeles rörd över att Martin är så himla osjälvisk och empatisk att Martin ger Dimebag en drink från Martin.

Problemet är nu att denne Carlsson har tagit över Sweden Rock Magazine, som tidigare var en läbar och -värd tidsskrift, som bara led en aning av semikoloncancer, men nu saknar allt existensberättigande. Första numret under den nya regimen hade en motbjudande pinupbild med en barbröstad posör på omslaget. Sådant skit går ju inte att köpa! Nästa nummer såg en aning mindre frånstötande ut, men efter att ha läst Martins ledare om hur Martin sålde Martins LP-skivor totalvägrar jag.

Vi behåller våra skivor tills vi dör.