Då jag förstår att ni är många som ser mig som den ende samtidigt vederhäftige och litterärt tilltalande uttolkaren av vår samtid, insåg jag att det är min plikt att läsa boken om vår statschef. Jag hade en välgrundad aning om att den skulle vara starkt spekulativ och därtill intellektuellt gravt undermålig. Jag blev därför inte heller förvånad när den är späckad med lösa antagelser, faktamissar och stavfel. Anledningen till att jag kom att ligga sömnlös av våldsam vrede var emellertid något oväntad. Precis som den käcka lingvistbloggen vid mer än ett tillfälle har påpekat, verkar det vara ett oöverstigligt tankehinder för svenska journalister att begripa att det finns främmande länder där man faktiskt inte talar engelska, men nu undrar jag om Sjöberg et al i sitt erbarmliga hafsverk ändå har slagit världsrekord i denna gren. Låtom (för att använda en arkaiserande imperativform i första person plural) oss läsa inledningsmeningen i kapitel 7. Sedan pratar vi aldrig någonsin mer om detta elände.
Hotel Devin ligger alldeles intill floden Donau och på gångavstånd till stadens sevärdheter – Slovak National Gallery, Bratislava Castle, New Bridge med sitt UFO-liknande café, St Martin's Cathedral, Operan, Hviezdoslav och Main Square.
