Das Rheingold

Nu är det Wagner på televisionen. Arior för arier.

Historieförfalskning

Jag har tidigare meddelat att Sweden Rock Magazine på sistone har blivit totalt oläslig. Nu har oförmågan till normal tankeverksamhet spritt sig till Sweden Rock Festival. På deras hemsida når en för övrigt som väntat taffligt skriven text om Ozzys karriär en idiotins höjdpunkt i följande mening.

För att inte tala om det allra viktigaste, själva soloplattorna.

Jag vet inte hur man är funtad om man på allvar tycker att "No More Tears" och "The Ultimate Sin" är VIKTIGARE än "Paranoid" och "Master of Reality", för att ta några exempel ur högen.

Oh yeah baby ...

Uppför er!

Jag börjar bli rätt trött på att i de sociala medierna, som det tydligen kallas, ständigt se folk i hårdrockskretsar stå och posera med diverse fingrar i vädret så fort det dyker upp en kamera.

Skärpning!

Vi är inte kanadensiska hiphoppare.











Jag har också svårt att se oss som högerkristna anhängare till rugbylag för fegisar som spelar med tio kilo skydd.


















Det där med turkisk nationalism ligger oss inte heller särskilt varmt om hjärtat.







Även om vi sällan har varit snälla mot våra öron, är vi ännu inte döva.




Vi är inte heller särskilt ohyfsade.







Och vi är framförallt inte drägg!


Vi är medelålders svenska hårdrockare! Om vi känner att vi absolut måste kommunicera med våra främre extremiteter, hytter vi med näven och låter det vara bra så.

Från kockmössa till basker

Ibland försöker jag laga mat. Ibland lägger jag ned denna min fruktlösa verksamhet för att i stället skriva en assonansrik elegi. Ibland använder jag termer vilkas innebörd för mig är aningen dunkla.

Kalops?
Kollaps ...
Apokalyps!

Istid, stenålder

Detta har i sanning varit en hårdrockarhelg. Terrängridning och curling är ovedersägligen så metal att det växer fram nitar direkt ur huden. (Men det är förstås oacceptabelt att, som en individ gjorde, komma framsläntrande över isen och börja småprata med mig, Wulfahariaz, om Hammerf*ll.)

It's time to raise ze flag of hate

Vad är nu detta? Jo, det är den danska justitieministern som svarar på ett mejl från några bornholmska aktivister. Vad menar människan? Vad jag vet har inte någon svensk myndighet gett officiellt erkännande till den skånska/skåneländska flaggan. Vidare använder hon ett antal gånger den i mina ögon ganska nedsättande termen fantasiflag och kommer slutligen fram till att det inte kommer på fråga med något erkännande. Surtant.

Å andra sidan finns det några varianter att välja på, vilket möjligen minskade chanserna att få ett positivt gensvar. Jag röstar på denna.

Veckans ord

Jag har en kamrat som arbetar som lingvist. Det händer att han får frågan om han får lära sig många nya ord varje dag. Då blir han lite purken och känner sig kränkt i sin yrkesroll samt går hem och lyssnar på Peter Criss soloskiva.

Själv lyssnar jag på "Teutonic terror" och har precis införlivat en käck glosa i min vokabulär. Flebb! Det allseende google bjuder på exempel.

Det är grymt oinspirerande att ha 'Flebb-Fia' som spinninginstruktör, eller ha 'Disco-Kenny' eller 'Broiler-Micke' att välja på om man känner för att anlita en PT för lite extra pepp.

Ovantående citat bjuder visserligen på etnografiskt intressanta insikter, men räcker förstås inte för att ringa in betydelsen. Vi försöker igen.

En del, som jag, får en hel massa 'flebb' på magen samt blir svullen och känslig om magen (pga av tex. illamåendet).

Nu börjar det likna något! Men vi tar en till. En av vår tids största tänkare, Katrin Zytomierska, har svaret.

Hellre en anorektisk kille än flebb runt midjan. Trots att jag fyller 32 i år så är jag för ung för att acceptera någon mage eller flebb på en kille.

Fascist.