Morbid F

Lyssnar man på en halvdålig skiva, händer det att man av något slags snällhet, eller kanske självbevarelsedrift, sitter och försöker sålla fram några guldkorn för att inte vara alltför elak mot bandet, eller för lura sig själv att man är glad. På Formulas Fatal to the Flesh är det i allra högsta grad så. Man kan likna den vid en sömngångare i en godisbutik. Någonstans finns talangen och idéerna, men han välter ut burkarna och går trampar omkring i glasskivorna. Tycker ni det var en dålig formulering, är jag böjd att hålla med, men frågan är om inte texterna på denna skiva är sämre. Om man inte förstår hur man ska använda "gambla och phina" ord som thee, bör man kanske undvika dem. (Nile är precis lika kassa på den punkten.) När dessutom instrumental smet dessutom tillåts breda ut sig över nära en fjärdedel av speltiden, ruttnar i alla fall jag. 5/10