Min väg till tunnelbanan i morse var som ett Donkey Kong-spel. Från fem våningars höjd skyfflades isklot stora som lår ned (eller om jag skulle bli en aning modernare och skriva ner) mot marken. Jag förundrades över bristen på respekt för människoliv, men orkade inte gå en omväg, utan vandrade djärvt vidare på min farofyllda väg. Nästan framme vid nedslagsplatsen upptäckte jag en mobilpratande person vars synfält var effektivt spärrat av en väl tilltagen luva. I sista sekund varsnade han mig och halvropade uppåt något i stil med "ääää sluta nu". Jag tror att han tuggade tuggummi. Från taket hördes: "Vadå, vill du att ja ska komma ner eller, höhö?" varpå den säkerhetsansvarige utstötte ett "heehee". Jag riktade en kall blick mot den senare och en vaksam blick mot skyn och gick vidare. Jag blev inte speciellt förvånad när ett halvmeters isblock kom farande och missade mig med en dryg aln.
Jag undrar vilka det är som är ute efter mig. Syntharna? Särskrivarna? Sociolingvisterna?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
De två förstnämnda. Det vill säga Schollins avkomma.
SvaraRaderaJag vill å alla synthares vägnar absolut protestera mot den anonymes antydanden att Schollins avkomma skulle ha någonting som helst med synth att göra. Vad skall jag kontra med? C*r*l*s hårdrocksförflutna?
SvaraRaderaUsch. Tankarna gick faktiskt i den riktningen, men jag ville inte dra till mig mer uppmärksamhet från därifrån.
SvaraRaderaNu ser det ut som om jag nonchalerade Anonym 2 (som jag starkt misstänker sitter i Skåne) i mitt svar ovan. Så var det inte. Som svar säger jag att Anonym 2 i sak förstås har rätt och att Anonym 1 förmodligen använde S-ordet som allmänt skällsord för musiker som inte ägnar hårdrock.
SvaraRadera"sig åt" ska det vara där i slutet.
SvaraRaderaNilla var 16 år 1984. När man är 16 är man mycket musikintresserad. 1984 fanns det bara två subkulturer att välja mellan. Resten kan ni räkna ut själva.
SvaraRaderaJag förstår vad Anonym 1 vill säga. Men min egen erfarenhet var att det definitivt inte stannade vid två subkulturer 1984 (vi hade en hel del rastafaridyrkare bland oss och punkarna var inte helt utdöda om än ganska få.) Att nämnda musikalartists musikaliska preferenser skulle ha varit synth 1984 låter jag vara osagt. Min personliga gissning är i sådana fall mer åt New Romantic-hållet.
SvaraRaderaMed denna kommentar låter jag ämnet falla för egen del. Hoc opinium meum est.
/Anonym 2
Så rätt! Varför ska vi två tvista när det är mäster Wulf som är utsatt för angrepp av nämnda artist. /Anonym 1
SvaraRaderaBerätta gärna mer om ned och ner.
SvaraRaderaBerätta och berätta ... Jag har mest suttit och funderat. På fornsvenska bör det ha hetat något i stil med "nidher". (Att i har sänkts till e är rätt vanligt, men det är inte poängen här.) Sedan har det nästan alltid förkortats; undantag hittar vi i "nederbörd". Det festliga är att förkortningen tagit sig olika former i olika landsändar: ne(de)r respektive ned(er). Den förstnämnda varianten (ner) verkar senare ha vunnit i rikstalspråket och är nu vad det verkar på väg att även slå ut den sistnämnda (ned) ur skriftspråket.
SvaraRaderaMen egentligen sitter jag bara här och gissar.
Jag som hade hoppats på ett uttömmande svar som skulle hjälpa mig i det ofta återkommande dilemmat att välja mellan ned och ner. Finns det ingen studie?
SvaraRaderaHär sliter man. http://www.spraknamnden.se/fragor/arkiv_sprakrad_03.htm#ned
SvaraRaderaMen tack! Jag borde ha letat själv.
SvaraRadera