100 fosfor (Ja, det är en kod)

Jag läser Dan Browns nya alster och blir extremt provocerad av den fåraktighet som löper som en röd tråd rakt igenom hela eländet. Ett exempel: Tre högutbildade står och kliar sönder hårbotten över teckenföljden IIIX utan att begripa ett dugg. Tjugo (!) sidor senare kommer de på att man kan vända den upp och ned. Jag finner inte ord (Losfer Words (Big 'Orra)). Hjälten är ändå professor i symbolik och borde lösa problemet på en rad. Eller två rader då, eftersom han befinner sig i en stressig situation.

Ungefär samtidigt säger samme klant: "Runalfabeten består enbart av räta linjer. Deras bokstäver kallas för runor och eftersom de oftast ristades i sten var det för svårt att karva in svängda linjer." Ni kan sluta läsa här om ni vill, men detta tar jag som nordbo, språkman och sanningsälskare personligt.

Så här ligger det till. Det är långt ifrån ovanligt att u, r, b och några till uppvisar bågar. Det finns inga som helst belägg för att runor oftast ristades i sten. Trä förmultnar, som bekant. För övrigt är det inte ens särskilt svårt att göra svängda linjer i sten. Tekniskt sett ristar man inte, utan hackar en streckad linje, så att säga. Dan Brown har alltså fel, men det är väl främst det han är känd för?