Sommarinlägg

Jag ser att kamrat Myrkheimr i föregående kommentarsfält uttryckt sig spydigt över frånvaron av inlägg här. Det kanske är slött av mig, men alternativet, att hela tiden vräka ur sig lågkvalitativt flams, vore föga åtråvärt för någon part. En mästare i denna inte så aktningsvärda gren är den där Birro. Ibland får han dock, med redaktionellt understöd, in några fullträffar.

En återgång till en sundare livsstil

Min produktionstakt har minskat från en mäktig stormflod till en flyktig rännil. Dessutom har jag kanske närmat mig det tjatigas gräns i mina, förvisso berättigade, attacker på förnuftsvidrigt användande av engelska. Många har därför ställt sig frågan: "Var är den gamle, allseende Wulfahariaz? Den vältalige våldsrockaren? Sitter han vid floden och äter rå lever?" Hys förhoppning, vänner! Nu är min vinylspelare i gång igen, så nu ser jag framför mig hur 600 relevanta, intressanta och imposanta inlägg tar form nästan som av sig själva.

Dags för republik?

Nu har jag lite ont om tid, varför detta inlägg skrivs i all hast. Mycket ont anande satt jag och läste Metros information inför arvprinsessans dop, som väl pågår i skrivande stund. Jag noterade att H.M. Drottningens släktingar i gästlistan ömsom omnämndes som Mr., ömsom Herr. Jag tänkte utbryta i en förbannelsetirad mot ängsliga journalistiska klumpedunserier, men vilade på hanen, vilket visade sig klokt. Felkällan visade sig, efter efterforskningar, nämligen vara själva hovet. På deras hemsida hittar vi bland annat S.A.R. Le Grand-Duc Héréditaire Guillaume de Luxembourg, vilket man med viss fisljummen liberal ansträngning kan förklara med att franska ändå talas i Luxemburg, i alla fall när man ska vara riktigt fin. Däremot finns det absolut inget som ursäktar H.R.H. Crown Prince Philippe och H.R.H. Crown Princess Mathilde eller H.R.H. the Prince of Orange och H.R.H. Princess Máxima. Eller ska vi anta att engelska nu talas även i Belgien och Nederländerna? Republik!

Språkpolis?

Att landet ständigt sjunker allt djupare i obildningens gyttjepöl står klart för de flesta av oss. De senaste tecknet på vårt snara inträdande i den absoluta analfabetismens kloaker finner vi i dagens Aftonbl*d.



Den beledsagande artikeln lär handla om en polisiär tysthetens kultur, som på något sätt riskerar rättssäkerheten eller så. Det som får en vän av benhård ordning att rysa av obehag är dock det faktum att polismakten (om vi får lita på detta något begränsade statistiska underlag) till 80 % är så svaga i sin skriftspråksbehärskning att de inte kan texta sin egen yrkestitel.

Wulfahariaz vaknar till

Ranelid i DN: "Vi får inte skilja mellan skriftlig och muntlig form!" Jo, det får vi, ditt obildade skrälle. "Jag talar som jag skriver och försöker vårda språket." Då hoppas vi att du slutar skriva, så att vi med lite tur även slipper höra dig snacka. Det som kommer ut ur din trut kan nämligen vara det mest illalåtande i de nordiska språkens historia.

(Och ni ska veta att jag lagt band på mig för att inte överdriva här.)

I väntan på något annat

Hela adventsståhejet bygger ju på att man inväntar den påstådda årsdagen av Jesu födelse. Nu är förstås årtalet behäftat med en ganska sladdrig marginal och datumet (25/12, alltså) är väl att betrakta som ett rent påhitt.

Lemmy fyller däremot bevisligen år på julafton. Det bryr jag mig inte heller om, men i kväll ska jag minsann gå och kolla på den naturaliserade amerikanen, hans sura kratta i mössa och hans permanentade göteborgare. Motörhead har förstås, i likhet med andra ryggmärksgrupper, inte gjort något lyssningsvärt på ett halvsekel. Med hopp om bättring lägger jag därför in en tänkvärd bild och en påminnelse om fornstora dar. (Lite märkligt att en sådan talspråklighet har smugit sig in i nationalsången.)




Iron horse don't make a sound
Flying hooves don't touch the ground

Julkalender en vecka i sänder

Både Metro och Aftonbladet har på sistone rapporterat om en polis i Egypten som skjuter mot demonstranters ögon. Av allt att döma är det en ganska otrevlig snubbe, men att, som båda publikationer gör, påstå att han kallas "The Eye Hunter", är förstås inte mycket bättre det. Jag ser tre möjligheter:

1) Liksom arabiskan sopade bort koptiskan,har engelskan nu tagit över som det talade språket i Egypten. (Jag har inte riktigt koll på hur det är med berbiskan, men man har säkert gått över till engelskan åtminstone i de yngre generationerna.)

2) "The eye hunter" är en fullt normal konstruktion på arabiska. I så fall är det jag, den aldrig sovande Wulfahariaz, som har en skriande kunskapslucka och måste störta mig i den eviga elden.

3) Journalisterna korpar allt från engelskspråkiga konkurrenter och orkar inte ens försöka göra något vettigt.

Även Dagens nyheter är inne på samma lata, tanketomma spår. Häromnyssens skrevs det om etniska motsättningar i Ungern.

”Gypsy crime” är ett flitigt använt begrepp.

Frågorna man ställer sig är:

Av vem? Förmodligen av ungrare av något slag, eftersom det är just Ungern det handlar om.

På vilket språk? Tja, vi har åtminstone, ungerska, romani, ungerskt teckenspråk, tyska och diverse slaviska språk att välja mellan. It's your choice, som det gissningsvis heter på isländska, kantonesiska, hettitiska, eyak, haitisk kreol, samoanska och våmhusmål.

Listan tar aldrig slut. Att La piel que habito hos oss får heta The skin I live in gör mig mer sorgsen än arg.

Att det finns en filmfestival med namnet German films go north försöker jag bara bortse från.