För övrigt var det på Kreta jag turistade. Förvånande nog stod de värsta kretinerna inte att finna hos de mukösa hellenerna. När jag var tvungen att säga till mina stenkorkade hotellgrannar på skarpen utspelade sig följande tragikomiska replikväxling:
"Måste ja verklien höra eran musik jättehögt klockan halv tre?"
"Vaddå? Hör du nåt nu eller?"
"Jaa..."
"Eru döv eller?"
"Nä, som jag sa hörde j..."
"HÖRU NÅN MUSIK NU?"
"Ja!"
"Vaddå, ERU DÖV ELLER?"
"Nej, ja hör ju mus..."
"Fan, gå härifrån å ta ditt [ohörbart slöddersludder]"
Min motorik är inte kalibrerad för pugilism, varför jag lät honom löpa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar