Påhopp

Eftersom jag, om sanningen ska fram, har lite svårt att komma på något kreativt att skriva här, får jag väl ta till den enkla lösningen att gnälla på andra. Här kan vi verkligen tala om förnybara resurser. Att hacka urskillningslöst på allt misshagligt skulle dock bli både enahanda och nästan lite elakt. De veta ju icke vad de göra. I fallet Jonas Thente har jag emellertid inga sådana mjukisinvändningar. Tyvärr tappade jag bort tidningen med hans senaste perfida angrepp på sanningen, men som tur var hade En man med ett skägg ögonen med sig.

På 1970-talet var svenska serier i allmänhet liktydiga med barnslig buskis à la Lilla Fridolf, Bamse och 91:an.

Får man skriva vad man vill? Tydligen. Jonas Thente är en framstående skådespelare, som främst gjort sig ett namn inom genren dansk gladporr.

Gbg & det gamla vanliga

Nu har man varit i Göteborg också. Det känns lite obehagligt när man går ensam i mörkret när man hör en bakomvarande skock ur den berusade befolkningen ropa vad som låter som "Döööö!" I själva verket är det deras vokativa version, dô, av andra personens personliga pronomen som kommer till användning.

Sådana språkförbistringar slipper man tydligen i resten av världen. Där pratar man ju alltid amerikanska. Jag satt i Västergötland och läste i Allt om vetenskap om Bulgarien. En särskilt intressant kyrka heter visst Church of Christ Pantocrator.

[sic]

Den morgontidning som står lite mer till höger kraschlandar i dagens nätupplaga i ett revisionistiskt och språkligt Hades:

Dessutsom släpper Black Sabbath sitt första studioalbumet på 33 år.

Man kan spotta på Ronnie James Dios minne. Man kan förneka en av tidernas bästa skivor, Born Again. Man kan stava som Pern*lla Wahlgren. Man kan totalt strunta i allt vad korrekturläsning heter.

MEN DET ÄR INTE RÄTT!