måndag 30 augusti 2010

Läxa

Käre dödsmetallare (om du kan räknas som en sådan då du envisas med att gå omkring) i keps! Varför säger du att din gitarr är stämd i D? Antingen har du då stämt ned den så mycket att det är tekniskt omöjligt att ta ett enda rent ackord, eller så har du stämt upp den ett helt tonsteg, i vilket senare fall ett förbud mot att spela någon som helst form av hårdrock träder in.

Så här ligger det till. Slå på din planka an ett C (om du vet var det ligger), hitta den pianotangent (om du vet vad det är för något) som när du trycker ned den skapar ett ljud med samma tonhöjd som gitarrtonen, fråga någon som kan något om musik vilken ton det är. Svaret är då förmodligen A# eller motsvarande.

Din gitarr är följaktligen stämd i A#. Prata inte mer med mig om det här. Prata inte mer med mig. Prata inte.

Smurfbråk och bråksmurfar

Den som citerar parasiterar.

Men eftersom jag själv inte är speciellt irriterad på hur de pratar i Oslo med omnejd, låter jag för den sensationslystna läsekretsens skull en av mina unga arga vänner komma till tals i frågan.

og kva fanden skjer med [A]ustlandet [...]? [D]ei har laga ein naturstridig setningsmelodi. [D]ei er sjuke.

söndag 22 augusti 2010

Slentriangnäll

Jag tog en tripp till Barcelona nyligen. Det mest upprörande var att man på flygplanet sålde denna dryck. Man förstår varför den har lanserats i apokryfiska länder som Guinea-Bissau och inte här.

fredag 20 augusti 2010

Minnen ur en akademikers liv

Tommy Nilsson är en stor skådespelare. Hans tolkning av Patrik Stjärna förtjänar all respekt. (Tyvärr är Pern*lla Wahlgr*en fullständigt vedervärdig som Sandy, men det är en annan historia.)

Tommys utmärkta insatser inom TV-branschen ursäktar ingalunda den avgrundsdjupa kasshet han gång på gång visar prov på i sin musikaliska karriär. Därför är det ett brott mot allt vi håller heligt att spela Tommys sentimentala pekoral på offentlig plats. Ett sådant muzakalt övergrepp blev jag utsatt för när jag under den gångna veckan under en paus i Nionde nordiska dialektologkonferensen försökte ta mig en enkel öl på den smutsiga uppsalasyltan William's [sic]. Därför bojkottar jag numera hela Tiundaland.

(Patrik Stjärna är alltså en av figurerna i den tecknade serie som på isländska heter Svampur Sveinson, på finska Paavo Pesusieni, på lettiska Kempiniukas Plačiakelnis och på ungerska Spongyabob Kockanadrág.)

onsdag 11 augusti 2010

Sonisphere II: Efterspel

Jag köpte faktiskt båda de stora kvällstidningarna för att läsa om deras syn på Sonisphere. Djupt missnöjd noterade jag att de skrivit mer om Tommy Lees fest med Kleerup och Marie Fredrikssons hjärntumör än Slayers spelning (inte ett ord). Expressen citerar för övrigt hepatitgrekens uttalande om att han säger sig vara "the middle finger man" och kommenterar det med något förvirrat om "pekfingret".

Min korthårige vän Dake säger så här: "Nåväl efter odågan Alice Cooper så handlade det mest om 2 läger i Vip-baren. Vi som tycker Mötley Crüe är världens sämsta och
mest överskattade band och framförallt tjejer som blir helt våta
i byxan av de här kvinnomisshandlande heroinisterna."

Så sant, så sant.

Before you see the light, you must die

Mycket intressanta kommentarer här på sistone, men jag hinner inte riktigt svara, ty nu ska jag resa till en plats utan uppkoppling, det vill säga Småland, där man för övrigt talar kärlekens språk, det vill säga tyska. Om någon vecka återkommer jag till Sonisphere-diskussionen, inshoden.

söndag 8 augusti 2010

Sonisphere I: Förberedelser

Jag läser i efterhand freDagens nyheter. "Så blir du riktig hårdrockare till helgens festival". Vilken tur för alla mods och swingpjattar som av en slump kommit över biljetter på torsdagen. Då vill jag kontra med "Så blir du journalist på en kvart". Stava fel, skit i faktakollen, var allmänt tråkig och dum.

Hur vill de att man ska vara då? Som skvallertanten Robban Becirovic! Denne bajspunkare är tydligen expert på området. Jag orkar inte återge allt dravel han kläcker ur sig, men vill gärna påpeka tre saker:

Dreads har vi inte! Vi har nämligen inte rökt så mycket gräs (eller torv, som det heter på Färöarna) att vi tror Haile Selassie vara Messias.

Kortbyxor har vi inte! Det finns särskilda klubbar för sådana avarter.

Vi har skinnjacka. (Personligen tycker jag dessutom att basketdojor hör hemma i soptunnan.)