Folketymologiska fynd

Jag har tidigare skrivit om den festliga stavningen "mytomsbundna". Nu har jag en ny favorit i "brukshandvisning", som ger rikligt med träffar vid en googling.

Thente

Jag vet inte varför, men jag känner obehag när folk pratar om "min naprapat", "min terapeut", "min yogainstruktör" och "min dietist". I dagens DN berättar Jonas Thente om "min hårfrisörska" och visar därmed att han inte riktigt är att räkna med. Tidigare har han också gjort sig känd för sina attacker på svenska språket.

Nå, i dagens virrpanneri redogör han för sin hårfrisörskas språkliga tic eller hur? och kommer sedan med följande barockt grundlösa utsaga:

"Alla andra tics -- liksom, jabah, typ, fattaru, asså, ajavet, såhära, dårå, precis -- har amerikanska förlagor"

Det är är så dumt att jag inte orkar bemöta det, men man undrar hur det låter när Dum-Jonas pratar engelska. "I'm a likethis journalist, thenthen, and I write type bad articles, thenthen."

Ge honom sparken nu!

Den som citerar parasiterar

Jag gav Rockklassiker ännu en chans. Naturligtvis var det usel musik, men sista spiken i kistan var att de spelade Kula Shakers version av Hush och fåntratten i studion sitter och babblar om att "nu ska ja köra en cover" och ville att vi skulle "gissa vicka som gjorde den först". "Snart berättar ja ... vänta lite ... nu ... ja de va Deep Purple som gjorde originalet."

Nej.

När vi ändå är inne på ämnet vill jag skjuta bort några andra missuppfattningar jag har stött på:

Thin Lizzy har fan inte skrivit Whiskey in the Jar.
Limp Bizkit har inte komponerat Behind Blue Eyes.
John Norum har inte plitat ihop Dancing in the Moonlight. (Jo, jag har hört det påståendet.)
Status Quo är varken ansvariga för Rockin' All Over the World eller In the Army Now. (Ändå tyckte de tydligen att det var en fräsig idé att döpa två LP efter dessa låtar. Musiker brukar ha ett överdimenionerat ego, men de här killarna har visst suddat ut det och slängt smulorna i ugnen.)
Anki Bagger har förmodligen inte skrivit någonting alls, och definitivt inte I was made for Lovin' you.
Joan Jett hade heller inget att göra med tillkomsten av I Love Rock 'n' Roll.

Raus, raus, Rudolf und Klaus!

Scorpions lägger av! Vi svävar av glädje.

Ungdomsspråk

Det kan vara så att vi som nu är medelålders är den första generationen som klagar på att ungdomen har för bra språk. Visserligen har det nog alltid påpekats att de som flyttat in till staden har fått tillgjorda talvanor. I Skåne säger de exempelvis att man har "blidd spiss i munn". Liknande anklagelser har höjts mot klassresenärer som desperat modellerar om hela sin idiolekt i ivern att inte avslöja sin proletära bakgrund. I dagens Sverige är det i stället hela årskullar av alla möjliga sociala och regionala schatteringar som börjat prata precis som orden stavas.

Så kan vi inte ha det! Memorera de två meningarna nedan och gör likadant!

"Eru skickli?"
"De va huse å stugerna ja måla."

Sökes

Jag behöver en fukolog till mitt akvarium!

Månadens ord

Jag har i min ägo en riktig dyrgrip, en ordbok från 1904. Jag säger bara devirginera! Det betyder 'besofva en ungmö' eller rätt och slätt 'afmöa'.

Dar al-Harb

Jag är en fridens man. Därför behöll jag mitt yttre lugn när en påflugen marockan förolämpade mig å det grövsta i morse. Först hävdade han att svenskan vore mycket sämre än franskan eftersom det är svårt att veta när det ska vara en och ett. Som bekant har franskan ett likartat genussystem, varför jag surt frågade vad bordet kunde tänkas heta på grodiska. "La table." "Å hur fan vet man derå?" "Den e lätt. Den e [femi'nin]!" Jag hade bara sovit fyra timmar, så jag orkade inte säga något mer. Jag tänkte desto mer, men det orkar ni å andra sidan inte läsa.

Knappt två minuter senare började han på nästa punkt i sin kampanj. Nu skröt han om att det var mycket hårdare att göra lumpen i hans land än i mitt. I Marocko skickas man må ni tro ut i öknen i sextiogradig värme! Skiter väl jag i. Vi har i alla fall kontroll över vårt territorium.

Viva el Frente Popular de Saguía el Hamra y Río de Oro!

Allmänbildning

Under helgen har jag genomlidit Vem vet mest (funkar i nödfall som tillfällig förströelse), På spåret (pinsamt okunniga b-kändisar) och Postkodmiljonären (total katastrof). Behöver jag säga att jag skulle ha vunnit en jordskredsseger överallt?

Det vare mig dock fjärran att skryta. I stället vill jag rikta en allvarlig uppmaning till alla som känner sig kallade att delta i frågsporter som dessa: Kan ni inte ett dugg om någonting, stanna hemma! Nedan följer några behörighetskrav och allmänna råd.

Historia: Kan du inte rabbla Sveriges regenter de senaste 500 åren borde du skämmas.

Geografi: Att kunna namnge Europas och Asiens alla huvudstäder är ett minimikrav. Hör ni det? Ett minimikrav!

Språk: Tro inte att det räcker med att du kan säga det lustiga ordet pluskvamperfekt! Lär dig på riktigt!

Naturvetenskap: Gissar du att spindlar har sex ben, föreslår jag att du börjar om i första klass.

Hoppsan

Där blev det visst fyra inlägg på raken med hednisk anknytning. Jag kanske borde variera mig lite. Nästa gång ska jag prata om allmänbildning.

Harmagedon

Det kommer att talas mer och mer om planetens befarade undergång under 2012. Olyckskorpar kommer att kraxa om mayakalendern, Nostradamus, Nibiru och säkert en massa annan galenskap tills man verkligen hoppas att den yttersta dagen ska komma och skänka en frid.

Tänk då i stället på vad som står i Snorres Edda:

"Þeir vetr fara þrír saman ok ekki sumar milli"

Ragnarök ska alltså föregås av tre vintrar utan mellanliggande somrar. Jag tycker mig känna att snön här i Stockholm smälter bort inom högst ett par veckor, och då är det naturligtvis fullständigt omöjligt att Jorden ska gå under före 2013.

Antisemitiskt fyllo klampar vidare

Högerextremisten Mel Gibson påstår att han ska göra en vikingafilm med Leonardo DiCaprio som dragplåster. Perché? Vaffanculo! Varför inte Charlie Sheen i rollen som Nelson Mandela, Jackie Chan som Mahatma Gandhi eller Wesley Snipes som Margaret Thatcher?

Interdentala frikativor

Bokstavskombinationen th är klart överrepresenterad i den lite hårdare rocken. Först måste vi nämna Black Sabbath och i Bathory finner vi självklart Quorthon, men även Vvornth och Kothaar. Minas Tirith och Cirith Ungol har fina namn, tycker jag. Morgoth, Gorgoroth, Ostrogoth, Behemoth! Thyrfing och Thundra! Nazareth, Opeth, Therion, Thergothon! Har ni hört Rakoth, Mirrorthrone, Jex Thoth, Lykathea Aflame, Sikth eller Othyrworld? Death, Napalm Death, Death Angel, Merciless Death och Death SS har fattat galoppen. Tungvrickarna Faithful Breath hade en vikingaimage, minsann. Och ni kommer väl ihåg Anthrax och vår gamle vän Abbath?



Venomoth låter onekligen väldigt black, men det är en pokémon.

I sammanhanget vill jag nämna en sörmländsk plats som under medeltiden skrevs Quighoryth. Tyvärr heter den numera Kvegerö.

I was turning, tyres burning

Stressad, andtruten och irriterad försökte jag i morse köpa ett 80-kort (ja, nu för tiden heter det säkert något annat) på Pressbyrån i Farsta strand. Ni som följt denna min ännu inte prisbelönta blogg har nog en aning om vilka känslostormar som rev mitt svarta inre när deras "SL-maskin" var trasig.

Och ett par dagar tidigare hade jag i min hemliga identitet som medelålders gubbe i Venomtröja varit ut och kört bil i Handen när jag skulle svänga höger och en blådåre utan känsla för trafikvett som svängde vänster fick för sig att lägga sig på tutan. Jag tänkte göra en handbromssväng och hoppa ut och börja veva, men besinnade mig och tänkte så här: "Melker, eller vad jag nu heter i verkligheten, låt Wulfahariaz ta hand om det här."

Jaja, i min bojkottserie som hitintills innefattat babianföretaget Secor och Farsta centrum har jag nu gått ett steg längre i det att jag satt mig på min balkong, snidat en nidstång, blodristat densamma med grovhedniska skräckrunor och riktat den mot i stort sett hela jämrans Södertörn.

Det var länge sedan jag var så här arg.

Speak and spell utan särskrivning

"När Peter Jöback sjunger Depeche Mode låtar gör det ont, riktigt ont, i ett gammalt syntharhjärta", gråter en av mina avlägsna släktingar ut på Facebook. Själva sakfrågan är naturligtvis underhållande, men jag tillåter inte att en fjärrsvåger till mig håller på och särskriver så här, hur känsloinkontinent han än må vara. Det ska vara bindestreck mellan Mode och låtar!

En hård man

För omkring 11000 år sedan upptäckte några centraleuropéer att det blivit en liten aning varmare. "Aj, aj", tänkte den paleolitiska överklassen, "snart kan vi inte strutta omkring i våra ullhårig noshörnings- och mammutkappor längre utan att svettas ihjäl, och vi vill ju verkligen inte gå klädda som plebejer. Du där, bär oss norrut och följ iskanten tills vi hamnar i Stockholm!"

Ändå har stadens nutida invånare mage att klaga över ett par minusgrader. I protest mot gnället gick jag på bandymatch i fredags. Det blev över två timmar i -17 och det mådde jag bara bra av.

Dagen efter tog jag en ridtur. Frågor på det?

Östersjöfinskt huvudbry

Tänk att kübar är estniska för 'hatt', medan kypärä är finska för 'hjälm!' Sådant gillar vi!

Geografilektion för DN-skribenter

Ulan Bator ligger inte i inre Mongoliet.

Gazaremsans nordgräns vetter inte mot Egypten.

Eftertanke

Di snackar mög

Ibland ligger ilskan och mal i flera år, men nu när den där Ranelid är på löpsedlarna var och varannan dag, kan jag inte längre hålla inne vreden.

Jag läser inte speciellt mycket skönlitteratur, men PC Jersild har jag i alla fall läst med behållning. Därför är det synd att han på äldre dar blivit helt dum i huvudet och mer eller mindre vill förbjuda skånska i radio och teve.

Självklart uttalar sig Ranelid i frågan och undrar om han ska beläggas med yrkesförbud. Ja, med hans nästan äckliga P1-skånska borde man nog hålla sig till skrivandet. Han är lika ortoepiskt vilse som Louise Epstein, och värre blir det knappt.

Julmys, del VIII: Schism

Just när ni trodde denna följetong hade gått i graven, börjar jag om. Eftersom de (grekisk-, rysk-, serbisk-, bulgarisk-, rumänsk- och några till-) ortodoxa kyrkorna räknar med den akterseglade julianska kalendern firar de inte jul förrän nu. Man kan alltid hoppas att främst ryssarna får en dos demokrati i julklapparna, men så lär det inte bli.

På tal om kriget

Battle hymns

Att människor bekrigar varandra är nog att beteckna som ett normaltillstånd. Frågan är vilka strider man väljer att utkämpa. Tillgång till en kustremsa, kontroll över oljekällor, religiösa motsättningar, tronanspråk, kolonialism ...

När förra seklet var halvgammalt lär det ha bråkats en del om vem som var bäst av Tommy Steele och Elvis Presley. Lite senare var det Beatles eller Stones som var den brännande frågan.

I stället för att munhuggas om vilken artist inom en viss genre man föredrar, kan man utvidga diskussionen till att ställa hela musikstilar mot varandra. På åttiotalet utkämpades exempelvis en heroisk kamp mellan hårdrockarna och syntharna. Vi vann. Dessutom lär raggarna ha spöat på punkarna mer än en gång.

Frågar man kvinnor som var i mellanstadieåldern ungefär samtidigt som de långhåriga vann sina legendariska bataljer, slås man av häpnad över det väsensskilda i flickornas musikaliska meningsskiljaktigheter. I stället för att framhäva en viss stil eller artist framför en annan, valde de att bråka om detaljer inom en viss grupp. Ja, det där gör vi medelålders metallister också (Coverdale/Gillan?, Di'Anno/Dickinson?), men det märkliga med tjejerna var att man INTE ville övertyga sin motståndare. Det var nämligen bara de tuffaste brudarna som fick säga att de gillade den lite fräckare Richard. Den som var lite mer tillbakadragen och försiktig, förväntades tycka bäst om den väna svärmorsdrömmen Louis, annars möttes hon av nedlåtande leenden och menande blickar. Kanske riktades även förintande suckar mot den uppstudsiga tills hon insåg att Louis var den rätte för folk i hennes coolhetsgrad. Detta har jag hört från vanligtvis välinformerade socionomer, så det måste vara sant. Gåtfullt är det likafullt. Liknande historier berättas av de stackare som några år senare trodde att de gillade New Kids on the Block, men det där vill jag inte prata om.

Jag förfryser osten!

Det händer att jag äter hallonsnören. Kanske blir det något extraköp då och då beroende på den i dessa anglifieringstider så uppfriskande skandinavistiska loggan där man kombinerar dansk-norskt och svenskt ö på ett trevligt sätt.

När det är femton minusgrader och jag, trots min berömda vikingafysik, behöver ordentliga kängor, blev jag inte alls glad när de nyköpta skosnörena utan att jag knappt rört vid dem gick av med samma lätthet som ovan nämnda snask, med påföljden att jag fick gå halvmilen hem genom skogen lurad, snubblande, frysande och svärande.

Därför uppmanar jag den här gången till total och evig bojkott mot alla butiker i Farsta centrum!

Livet är ett möbiusband

80-talet: "Gillaru hårdrock? Europe e bra!"
90-talet: "Eru hårdrockare? Metallicas nya e tung!"
Innevarande decennium: "Pluggaru svenska? Kan duntere?"
10-talet?: "Eru språkforskare? Då kan du bli den nya Fredrik Lindström!"