Bannlyst

Biljetterna till the Kristet Utseende på torsdag är slut och inte har jag rösträtt i det stundande kyrkovalet.

Jag får väl sitta hemma och läsa ordböcker.

Ang. boken

Nu går det bra att handla. Jag fick en fråga om varför man ska införskaffa min bok om man inte tycker om att läsa och inte har några vänner att ge bort den till. Förslagsvis ger man den då till en ovän som hatar att läsa.

Kneg och deg

Vad ska jag arbeta med? Att vara gitarrhjälte och rockpoet fyller ingen penningpung. Och de flesta jobb, såsom roddarmadam, drots, parmmätare, ärkehertig, kastratsångare, elitgymnast, änglamakerska, falkenerare, gayikon, origamist, endokrinolog, munskänk, flottare, modist och kosmonaut, är nog inget för mig.

Ni får helt enkelt köpa oerhörda mängder av min bok (som blir klar till helgen) och därmed göra mig ekonomiskt oberoende.

Nu undrar du vad det ska vara bra för, när allt ändå ligger på bloggen? Jo du, ditt snåla åbäke, är du verkligen så säker på det? Jag kan ha gjort extremt fyndiga tillägg som du riskerar att missa. Vågar du chansa? Vidare, köper du boken kan du alltid bära den med dig närmast hjärtat. Om du bara följer ditt hjärta och ger mig dina pengar kan skogen, saunan, synagogan, rökrutan, ridskolan, rastgården, kuddrummet, kåtan, kallbadhuset, betåkern, biktstolen, bersån, löparbanan, lastkajen, lusthuset, tunnelbanan, tullstationen, tajgan, pagoden, pissoaren, pergolan, väderkvarnen, växthuset, velodromen, ja hela världen, bli en enda stor läsfåtölj, i vilken du bekvämt och obehindrat när som helst kan ta del av min visdom.

KÖP!

Internet kanske brakar samman? Och börjar du inte bli lite elöverkänslig?

INFÖRSKAFFA!

Du kan även med fördel ge bort boken som hemgift, brudgåva, muta, konfirmationspresent, påskägg, pizzo, lön, votivoffer, veckopeng, allmosa, handpenning, tionde, hundskatt, pant och dusör.

TJACKA!

Städdags

Entropi

Tar i

Agoni

Stirrig

Kan de inte ta och döma den där Odell till rättspsykiatrisk vård? På det viset får hon obegränsat med tid och utomordentliga förutsättningar att utvecklas i sitt konstnärskap. Se det som ett stipendium!

Dagbröst

För den intresserade står det i Hänt Extra från början av augusti att läsa att Lili & Susie snattade en CD-skiva när de gick på mellanstadiet. Jag har förstås alltid tyckt att de är genier, men tänk att de faktiskt har lyckats bygga en tidsmaskin! Det var väldans!

Aposiopesis

Ja jösses. Efter att ha ägnat oss åt djärv speleologi och tolkat urnordiska förbannelser åkte vi hemåt längs ostkusten. Jag tror att det var i närheten av Slakmöre vi siktade en loppmarknad. Eftersom jag nyligen hade stavat fel till ett ord här på bloggen gick jag in för att hitta en bra ordbok. Det gick inte så vidare värst bra. Faktum är att jag fick ett ångestanfall när jag bläddrade i bokutbudet. Tvivla inte på kärleken var inget som lockade till impulsköp. Den ökända Vita serien, som man skyr som ebola, var naturligtvis representerad: Syster vet nog... Vet de inte att det ska vara mellanslag före ellipsligatur? Jag förhöll mig lika kallsinnig till en "spännande dubbeldeckare", vars titel har glidit mig ur minnet. Inte heller den kanske lite exotiskt vågade Slavinna hos sultanen vann mitt gillande.

Varför är det så viktigt med läs- och skrivkunnighet när det ändå är sådant här vi hugger ned våra skogar för? Det blir samma resultat, men mycket billigare, om folk smörjer in ögonen med gödsel.

Vid vägs ände

Jag har varit ute och rest lite. Det är dumt; man får bara kardiovaskulära problem. Bland annat kommer man efter blott ett par mil fram till åsikten att alla BMW-förare ska utvisas.

I gränstrakterna mellan Blekinge och Skåne såg jag att det var skyltat mot Svinön. "Vet hut!" tänkte jag. Strax därpå passerade vi Fanhult. "Ska de uppväxande släktet behöva utsättas för ett sånt språkbruk?" protesterade jag högt. Knappt hann jag hämta andan innan jag befann mig i Böglarehult. "Detta kan uppfattas som djupt kränkande för LHHBBTT-folke!" skrek jag nu. "Varför tar inte Vägverke sitt ansvar å rensar upp i den här vulgära skyltfloran?" retoriskfrågade jag sedan lite lugnare. Mitt ressällskap satt länge tyst innan det med ett tveksamt, nervöst tonfall tog till orda: "Wulfahariaz, ja tror eee att Vägverke kanske har bytt namn hehee. Dom lär numera heta ... ähum ... Svevia."

Jag svalde nästan min tunga av chocken och en stickande känsla spred sig från bröstet. Vilka är alla dessa konsulter som vanställer gamla hederliga logotyper och skapar nya onödiga namn på löjeväckande, påhittat piglatin? Harmynta etrusker?

Skadedjur

Ni som har följt mina utbrott vet att det nästan alltid är mänskligheten som väcker min rättmätiga vrede. Därför var jag fullständig oförberedd där jag stod på perrongen och en stadsduva kom fram och hackade på min ena sko. Närmast handlingsförlamad kunde jag bara muttra dovt och vifta lite med foten.

I gengäld fick en mobilpratande förare av en BMW-cabriolet som höll på att köra igen ihjäl en äldre kvinna och mig tjugo minuter senare motta en massiv eruption av hotfulla kötteder. Det kändes bra.

Stympa! Hjärngympa!

Jag föraktar kvällspressens publicistiska nekrofili, som får dem att visa bilder på barn som blivit mördade. Att de är avskum rör dem inte i ryggen så länge de drar in sina blodspengar på lösnummerförsäljningen. Då svider det förhoppningsvis i alla fall en aning i deras gamskinn om vi mobbar dem lite för att de är så smärtsamt korkade.

I går (17/8) stod följande att läsa i Aftonspyan: "I Zimbabwe kostade i går en bussbiljett tre miljarder miljarder – alltså tre biljoner." Mot slutet förklarar de för säkerhets skull att "En biljon är en etta med 18 nollor efter." Detta illustreras skrattretande nog med en zimbabwisk "TEN BILLION DOLLARS"-sedel, där antalet nollor är det mer måttfulla tio!

En biljon har, för kännedom, 12 nollor. En anglosaxisk billion (vår miljard) har bara 9. Vill man ha 18 nollor (som i notisen), bör man söka upp en triljon, som heter quintillion på engelska. (Men en svensk kvintiljon har hela 30 nollor, liksom den engelska nonillion! Och den svenska noniljonen har 54 nollor, liksom en septendecillion, men på svenska har en septendeciljon 102 nollor ...

Ska det vara så svårt? Bojkotta!

Glasögonorm/Tjofadderittan ledsyn

Först Eddie Meduza, nu Onkel Kånkel. De Gud inte lär vara så förtjust i, dör tydligen medelålders. Jag måste motvilligt erkänna att båda var en del av min ungdom, varför jag kommer att hylla deras minne med avslagen folköl och rinnande snus.

Rekorddumt

Aftonbajsets nätupplaga lyckades verkligen ställa till det efter rekordloppet: "Så var Usain Bolts lopp minut för minut"! Stor humor. "När 'Insane Bolt' korsade mållinjen höll han en hastighet av 37,6 km/h", fortsätter de pajaseriet. Den som är snabb på huvudräkning inser lätt att detta är medelhastigen för hela loppet, och att målgången sker vid betydligt högre fart. Men Jonatan Fast är dum.

Gay lite bakom

9.58!!!!!!!!!!! We got the herb?

Det svältande proletariatet.

49 timmars arbetsvecka och fest in på småtimmarna gör gott för immunförsvar och psyke.

Smiert spionem

Jan Guillou är jättejättearg över Bonniers lansering av pseudonymen Keplers deckare. Han nästan gråter i sina krönikor över vad han upplever som ett bedrägeri för att sälja en undermålig produkt. Då är det ganska skoj att den skittidning Janne skriver i (som han dessutom mot bättre vetande påstår vara bäst i Sverige) med liv och lust bidragit till hypen.

Kan ingen tala om för den dryge att han är åldrad och trist? Faktum är att allt han skrivit under de senaste tjugo åren kan avfärdas med en term lånad från den riktiga litteraturen: Dubbelplusobra!

Och du fransyskan, jag behåller nog mitt nom de plume.

Bufo bufo

Inte nog med att teverutan fylls med dansbandsreklam. Att Bert "Lasermannen" Karlsson dessutom sitter där och vräker sig får mig att bojkotta fyran.

Jymden

Det brukar sägas mig att jag ska vara mer positiv. Då är det väl bäst att jag delar med mig av livets små glädjeämnen då och då:

I dag är det vårdagjämning på Saturnus!

Hurra!

Närsynt och långsint? Jajamen!

På tal om Pernilla: Söker man på mitt namn, ser man här att hon försökt radera mig, men här finns jag kvar.

Och det var hon som började bråka! Hon sa någon gång på åttiotalet att hårdrockare såg löjliga ut.

Ö i oordning

Detta riskerar att bli ett långt och monomant inlägg, men hav förtröstan, ty jag kanske avrundar med ett angrepp på Pernilla Wahlgren. Det brukar ni gilla.

Ibland befinner jag mig på en arbetsplats. Där hänger en flerspråkig almanacka, varför jag nu exempelvis kan berätta att finnarnas namn på denna månad är elokuu. Så långt allt väl, men när man nyfiket tittar på de isländska veckodagsnamnen blir det fullständig katastrof. Tisdag påstås heta "Priòudagur". Det som omedelbart väcker ens misstänksamhet är förstås accenten. Som ni vet ska det alltid vara en akut sådan i isländskan (Ísland, póstmódernismi). Wulfahariaz är dock en förlåtande nätpersonlighet, så denna diakritiska blamage skulle jag kunna blunda för. Men. I verkligheten heter dagen i fråga þriðjudagur! De har alltså skrivit två bokstäver uppåt väggarna fel och sedan till råga på allt helt glömt bort j! Oförlåtligt! Döm dem fredlösa!

Anledningen till att islänningarna talar om 'tredjedag' är för övrigt också en beklämmande historia. När öns prästerskap under medeltiden fick lite för mycket att säga till om rensades de hedniska gudarna ut ur kalendern. Sålunda bär exempelvis torsdag sedan dess det lamt fromma namnet fimmtudagur.

"3?" och "5?" undrar ni nu. Vad jag förstår börjar den kyrkliga veckan med söndag, och då stämmer i alla fall matematiken. (Detta förklarar också de gåtfulla Mittwoch och keskiviikko.)

Jag gillar faktiskt inte Pernilla Wahlgren.

Ö i oönskade händer

Det var på tiden de välte landshövdingskan i sjön innan hon hann mala ned raukarna till greenfyllnadsmassa. (Det här har jag för övrigt skrivit om förr.)

Du rör väl inte sågen?

Det pågår sedan länge en lågintensiv debatt om huruvida monoteisterna (judar och muslimer, så klart, men även åtminstone koptiska kristna) ska ha rätt att omskära sina söner och om landstingen ska vara behjälpliga vid splatterorgierna. Egentligen skiter jag i frågan, men när det förs fram argument som förolämpar min intelligens måste jag jag ryta till.

För det första kommer frågan om grundlagsskyddad religionfrihet alltid upp i dessa sammanhang. För vem? Inte för pojkarna i alla fall. De blir märkta för livet med en symbol för en religion de kanske tycker är mumbojumbo.

För det andra har jag förstått att många läkare inte har någon lust alls att bidra till dessa bisarra ceremonier. Bra. Här ställs ofta den retoriska frågan om det vore bättre med halvblinda gubbar som beväpnade med rostiga gafflar står och hugger lite på måfå i ett mörkt kök någonstans. That's what we in Sweden call utpressning. Puckon! Om ni bara slutar händer det inget farligt.

På förekommen anledning

Dansbandsmusik är dålig musik.
Hiphop är inte musik.

Wulfahariaz klapp klapp klapp! Wulfahariaz klapp klapp klapp!

Wulfahariaz har i sanning många strängar på sin flying V-lyra. Först var han nere i Rålis och luftade sina senaste kvantfysiska rön, sedan gick han och slog halva Kungsholmen med häpnad när han ådagalade sin närmast övernaturliga reaktionshastighet i en spontan flipperturnering.

Det kan vara så att Wulfahariaz är bäst på allt.

Hårdrockstema III: Förtal

Jag läser att Schleswig-Holstein, på grund av risken för svininfluensan, avråder från kindpussar på Wacken-festivalen. Vet inte denna sydjyska delstat att det normala klientelet på nämnda sammankomst är hårdrockare? Åtminstone i Sverige är det otänkbart att vi metallister skulle gå omkring och äckla oss på det viset. Med sådant snusk sysslar dekadenta adelsmän och invandrartjejer och de lyssnar mig veterligen inte på särskilt tung musik.

Hårdrockstema II: Syndastraffet

Jag säger som Gustav III sägs ha sagt på den där maskeradbalen: Aï! Je suis blessé. Jag måste klippa topparna ett par centimeter igår och lider nu av fruktansvärda fantomsmärtor.

Hårdrockstema I: Falangister

Jag har varit på hårdrocksfest. Där träffade jag en företrädare för hårdrockstalibanerna. Då jag som bekant är ledamot av Nordiska akademien för ortodox hårdrock utbröt en animerad diskussion om bland annat vilket årtal som ur musikhistorisk synvinkel är att betrakta som det bästa. Då talibanen kom dragande med rent oförskämda förslag underbyggda med alster från LHHBBTT-personer som Alice Cooper och Mötley Crüe såg jag ingen annan råd än att örfila upp honom och avsluta samtalet med omedelbar verkan.

När jag sedan gick att kasta mitt vatten föll blicken på badrumsvågen, på vilken det stod skrivet "Slippery when Wet". Maken till inortodox inredning har väl aldrig skådats! Utan att ta farväl av värden, som jag jag ditintills räknat som en vän, gick jag ensam ut i natten.